onsdag 18 januari 2017

2014 Mont-de-Milieu, Domaine Pinson

Fredagen var fylld med förberedelser för några dagars längdåkning i Norefjell.
Jag gjorde bl a en krabbgryta, då jag ändå höll på att rensa krabbor kunde jag lika gärna ta samtliga våra sista från kylen. Det fick också bli hustruns och min fredagsmiddag.
Chablis tror jag passar bra till detta.
 Domaine Pinsons 1er Cru Mont-de-Milieu har varit något av Vintankars huschablis de senaste åren. Vår sista 2008 drack vi för ett halvår sedan. Årgång 2010 skrev jag om här.

En ungdomlig och frisk doft med tydliga toner av citrus, gul/gröna äpplen och regnvåt grusgång är det som vi omedelbart tar till oss. Någonstans i bakgrunden finns en skir blommighet, exotiska frukter och aningens kaprifol.

Smaken är frisk och här återkommer mycket av det vi kände i doften som citrus, äpplen och mineraler. En ordentlig syra (som aldrig blir ansträngande) ger vinet både friskhet och viss elegans. Eftersmaken är medellång och här dyker det upp tropisk frukt, någon liten örtighet och gula stenfrukter.
Återigen levererar Domaine Pinson och Mont-de-Milieu en årgång som vi är attraherade av. Visst är det ungt idag och visst tror vi på en del utveckling, men det räcker långt så som vinet känns idag.
Betyg 4
Vinet finns i beställningssortimentet för 256 kr. Ett hyfsat pris för en riktigt bra vinupplevelse. Kan med fördel drickas till skaldjur.


måndag 16 januari 2017

2004 Amarone, Viviani

Veckans amarone fick bli vår sista flaska av Vivianis vanliga amarone. Den är visserligen ett par pinnhål ifrån deras prestigeamarone Casa dei Bepi, men likväl en riktigt bra bra amarone. Vad jag tyckte om 2004:an senast jag drack den kan du läsa här. Andra årgångar av det här vinet jag drukjit och skrivit om är 2007 och 2005.

Vi har besökt Vivianis ett par gånger och provat igenom deras viner. Alla, från den vanliga Valpolicella Classiso till Casa dei Bepi (prestigeamaronen), håller väldigt hög klass. Ett av våra besök har jag skrivit om här.
Druvblandningen är den samma som hos Casa dei Bepi d v s 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Vinet har fått ligga till sig i 24 månader på 225 l ekfat.

Ett vin som nu befinner sig helt på topp. Ytterligare utveckling tror jag inte på. Vi drack vinet under två dagar och dag två tyckte jag frukten och friskheten var något på retur, så du som har 2004:or får rådet att det är hög tid att börja nalla på dom.
Dag 1 var vinet helt enkelt strålande med Vivianis sedvanliga elegans som signum.

Intrycken nedan är hur vinet betedde sig den första dagen efter ett par timmars luftning.

I doften är det de mörka körsbären som till en början har kommandot, men det står inte långt på innan vi känner örter, torkad frukt, blåa plommon och lite kakao. Frisk i sin framtoning.

I munnen kan vi omedelbart notera att vi har en mogen amarone utan ålderskrämpor i våra glas. Vinet har elegans, en fin komplexitet och känns fylligt, runt och mjukt. Söta, mörka körsbär, mogna skogsbär, katrinplommon, torkad frukt och en del örter fyller omedelbart upp våra sinnen. Sysran är så här dag ett riktigt livgivande. Tanninerna väldigt mjuka. Ja, rent av sammetslena. Eftersmaken är riktigt lång med de söta körsbären och en diskret ton av russin och lite annan torkad frukt. Avslutet har den bittra 80 %-iga chokladens ton.

Betyg 4+

söndag 15 januari 2017

2011 Chianti Classico, Querciabella

I veckan som gick längtade vi efter Italien. Vi ville ha något enkelt, inte så komplicerat. Maten fick bli en vanlig hederlig "Spagetti och köttfärssås". Tillagad på samma vis som jag lärde mig en gång i tiden på hemkunskapen i sjunde klass. Året var 1963. Nu 2017 har jag adderat lite mer kryddor, men i stort densamma. Ja, inte bara kryddor har adderats utan numer blir det alltid något enkelt rödvin också.
Valet föll på en Chianti Classico.
Querciabella odlar enligt biodynamiska principer. Inget nytt påfund, då dom redan för 25 år sedan odlade enligt organisk-biologiska tankegångar. Dom förfogar över 74 ha i Chianti Classico-området bl a runt Greve, Panzano,Radda och Gaiole samt 32 ha i Maremma. Dom blir därmed bland dom största producenterna i Italien med biodynamiska odlingar. 
På sin hemsida påpekar Querciabella att inga animaliska produkter eller biprodukter använts, vilket gör vinet lämpligt för såväl vegetarianer som veganer!!

Kvällens vin är gjort på 95% Sangiovese och 5%  Cabernet Sauvignon. Vinet har fått ligga till sig upp till 14 månader på barriquer av fransk ek, mesta dels ett eller två år gamla.

I doften känner vi körsbär, lingon och tranbär. Även lite svart te, läder, kakao och lite lätt rostade fat. Trevlig och lättsam i sin framtoning.

I gommen känns det som ett hyfsat slankt vin med stor friskhet. De ungdomliga dragen jag kände för dryga två år sedan är borta, men ännu inga åldringskrämpor. Det här är gott just nu. Bättre tror jag inte det blir, men duger långt i nuvarande skick. Framförallt till den typen av mat vi äter den här kvällen.
Smakerna som vi först noterar är en bärkompott  av det lite ljusare slaget: körsbär, röda vinbär, hallon, tranbär och lite, lite lingon. Ett knippe örter höjer njutbarheten några snäpp. Medellång i eftersmaken, som har en något mörkare framtoning hos körsbären. Här dyker det upp lite sötlakrits och mörk choklad.
Betyg 4-

På "Bolaget" är det årgång 2013 som gäller. Priset är 220 kr. Det här är en bra "baschianti", som jag verkligen gillar. Dags att fylla på förrådet med andra ord.

lördag 14 januari 2017

Champagne, Brunello, Amarone och Vino Santo

Vännerna V och A kommer ner på besök under mellandagarna. Ja, så långt har dom ju inte att ta sig, endast de fem milen mellan Göteborg och Åsa.
Vi har en gemensam historia som sträcker sig 34 år tillbaks i tiden. Gammal vänskap överträffas av få saker.
Vi hinner med en vandring på vårt vackra naturreservat Näsbokrok. Nidingen ligger därborta i horisonten. Konturerna blir extra tydliga denna soliga, blåsiga och småkalla januaridag. Vackert som en tavla. Fast egentligen vackrare. En fin naturupplevelse.

Väl hemma tänder vi en brasa och häller upp ett glas champagne.
Jag drack den här för dryga året sedan. Den imponerade inte då och tanken var att låta den kvarvarande flaskan få vila i två år. Nu blev det inte så utan ett år istället. Visst har det hänt en del, inte jättemycket, men ändå några steg i en positiv riktning.
Den här champagnen är gjord på 40% Pinot Meunier, 30% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Den flasklagras hos producenten i ungefär fem år. Degorgering gjordes i april 2015.

Visst är den fortfarande väldigt ung, men något mer tillmötesgående har den blivit och päronsplitten har tonats ner ordentligt.
Doften är försiktig med gula äpplen, plommon och lite citrus som första markörer. Mariekex och våt grusgång samt en liten blommig  ton dyker upp efter en stund.
Torr och frisk i smaken. En ordentlig syra och mousse. I smaken återkommer gulgröna äpplen, gula plommon och lite andra gula stenfrukter. I eftersmaken (medellång) några exotiska frukter och ett tydligt mineralaktigt avslut (stenar, musselskal).
Betyg 4


Jag drack den första flaskan av det här vinet i somras. Det blev ett blogginlägg med många hyllningar. Det blev också några rader om producenten. Du kan läsa mina tankar här.

Det här vinet är alltså deras "vanliga" Brunello från den alldeles utmärkta årgången 2010.
Jämfört med i somras är det ingen ingen större skillnad. Ett helt fantastiskt vin!

Vi möts av en doft av mörka bär, örter, läder och lättrökta charkuterier. Rätt så komplex och hyfsat stor.

Ett underbart vin med härliga smaker av mörk frukt, där vi främst noterar körsbär, björnbär och blåbär. I mittenpartiet noteras även lite rödare bär som vinbär och hallon. Det finns en samling örter och kryddor som gör det här vinet oerhört läckert. Syran är bra. Tanninerna distinkta. Det vilar harmoni och balans över vinet.
Eftersmaken har en fin mörk frukt som kompletteras med rökta charkuterier, lakrits och en en liten fin kryddighet.
Visst är det ungt och visst finns det en bra utvecklingspotential, men ändå sagolikt gott idag.
Betyget blir som senast 4++

Vår flaska är privatimporterad för 40 euro+svensk alkoholskatt, så då landar priset på strax under 400 kr. Hos Systembolaget är priset 551 kr. Nu är det årgång 2011 som gäller, så det är läge att fylla på.

Innan desserten var det dags för en liten ostbricka. Vi drack till detta en oerhört läcker Amarone från Brunelli.
Campo Inferi i årgång 2009 presterar absolut på topp i Amaronevärlden. Det har gått lite mer än två år sedan vi senast drack en 2009:a. Vi har också hunnit med att dricka årgång 2010 och årgång 2011. Samtliga dessa tre årgångar har varit underbara vinupplevelser.

En härlig amaronetypisk doft av mörka bär, torkad frukt, lite örter och någon behagfull ton av kakao.

I munnen känns smakerna helt utvecklade. Den lilla alkoholtonen vi kände för två år sedan är nu som bortblåst..Här finns en stor och mäktig, mörk frukt med söta,mogna körsbär i centrum, men även lite skogsbär, katrinplommon och torkad frukt noteras. Komplexiteten förstärks av lite örter, kakao och milda toner från fatlagringen. Syran är fortfarande bra. Tanninerna alldeles mjuka och lena. Eftersmaken är lång  och nästan magisk med torkad frukt, lite fruktsötma från körsbären och så den där härliga lilla bitterheten från riktigt mörk choklad.

Detta är en amarone helt på topp. Årgången 2009 är en hyllad årgång för Amarone. Jag tycker mig märka en tendens att väldigt många 2009:or har nått sin topp redan nu. Precis som Campo Inferi verkar ha gjort. Du som har 2009:or hemma bör nog ta och testa dessa.
Betyg 5-


Finns det något dessertvin som passar till småländsk ostkaka?
Någonstans hade jag läst att en bra Vino Santo skulle funka. Vi testar och tar fram en halvflaska ur kylen. Den här flaskan har blivit liggandes sedan en italienresa för rätt många år sedan. Den köptes då för att doppa mandelskorpor i.

Den visar sig vara för gammal. Idag känns den mest som sockrat vatten, så frågan kvarstår. Vad dricker man till småländsk ostkaka?

fredag 13 januari 2017

2006 Nemo, Castello Monsanto

Vi hade några grannar på middag för någon vecka sedan. Vår huvudrätt var en rådjurstek tillsammans med ett potatismos förstärkt med rotselleri och en rödkålssallad.
Ur källaren hade jag tagit fram ett vin från Toscana gjort på Cabernet Sauvignon.

Producent är Castello di Monsanto med sin verksamhet runt den lilla staden Poggibonso strax utanför Siena. Idag är det Fabrizio Bianchi och dottern Laura som har ansvaret. Totalt omfattar egendomen 72 ha vinmark belägna på en höjd av 260-310 m över havsytan. Naturligtvis är det i huvudsak Sangiovese (80%) som odlas, men även lite Canaiolo, Colorino, Cabernet Sauvignon och Chardonnay odlas.
På den lilla vingården Il Mulino planterade dom 1976 endast Cabernet Sauvignon-stockar. 1982 gjordes det första vinet med druvor från den här vingården. Vinet fick namnet Nemo. Vinifieringen sker på ståltankar och sedan följer 18 månader lång vila på barriquer av ek.

Doften är till en början försiktig, men ju längre tid i glaset desto tydligare och mer påtaglig blir den. Den mörka frukten och örterna är det som vi först noterar. Läder, något stall, lite cedeträ och blyertspenna dyker upp efterhand. Det finns också en diskret ton av krossade flintastenar och kakaopulver.

I munnen är det stramt med tanniner som tar för sig och med en ordentlig syra. Lite oförlöst trots sina tio år. Det kommer absolut att utvecklas med tiden.
Detta är ett vin som växer eller t o m kräver mat. Det funkade riktigt bra med vår rådjursstek.
De mörka bären av typen svarta vinbär, körsbär, blåbär, blåa plommon finns där som ett genomgående inslag. Lite örter och kryddor, en del lakrits, choklad, lite espressokaffe och unset vanilj smyger sig fram, Främst i den medellånga eftersmaken.
Visst har det här vinet sina förtjänster, speciellt tillsammans med mat, men jag går inte riktigt igång på det.
Betyg 4
På "Bolaget", där jag köpte mina flaskor, är priset 348 kr.

Kanske var mina förväntningar lite höga, då jag gillat den här producentens Chianti-viner.
Den vanliga Classico 2009 var riktigt trevlig för 159 kr. Riservan från 2009 var ett par pinnhål bättre för sina 199 kr.

onsdag 11 januari 2017

2010 L´Argile, Saint Jean du Barroux

Sonen med flickvän kommer på besök på trettondagsafton. Vi bjuder på en Coq au Vin. Det får så klart bli ett franskt vin till detta. Det var ett tag sedan vi drack ett vin från Saint Jean du Barroux. Alltför sällan har det blivit så under 2016. Vi lovar bot och bättring, då vinerna därifrån är alldeles fantastiska.
Vi mötte vinmakaren Philippe Gimel en kväll i maj för snart tre år sedan. Genomsympatiskt berättade han om sina viner. Du kan läsa om detta här.
L´Argile är gjort på 75% Grenache, 15% Syrah, 5% Cinsault och 5% Carignan, som avstjälkades till 75% och som fått skalmacerera i 12 dagar.
Jäsning och lagring (18 månader) har skett på tankar av cement och emalj
Ekologisk odling är en självklarhet för Philippe.


En stor och behagfull doft av mörka, solvarma bär, som bärs upp av en örtsamling och steniga mineraler. Lite blommor håller sig på avstånd, men finns där och pockar på uppmärksamhet.

I munnen tar de solvarma, mörka bären (cassis, körsbär, björnbär, hallon) kommandot initialt. De provencalska örter får ordentligt med utrymme ju längre tid vinet får vara i våra glas. Syran är fortfarande lika pigg som för tre år sedan, då jag senast drack det här vinet. Tanninerna har rundats av något, men fortfarande distinkta och smånafsar så där trevligt i gommen. Drygt medellång eftersmak, där den mörka frukten, och örterna också fått sällskap med lite svartpeppar.
Alla delar hänger så snyggt ihop. Här finns elegans, balans och harmoni.
Ett riktigt gott vin, som återigen imponerar på mig.

Betyg 4+

Jag köpte det här vinet på "Bolaget" för dryga tre år sedan. Priset 199 kr måste anses som verkligen humant. Just nu verkar vinet inte finnas på SB. Det är bara att hoppas att importören Bristly Wine tar in den nya årgången. De två vinerna (La Source och La Pierre Noir) från Saint Jean du Barroux som finns på "Bolaget" är båda mycket bra och trevligt prissatta.




måndag 9 januari 2017

Brut Millésime 2002 Palmer & Co

Julhelgerna är på väg mot sitt slut. På Trettondagen bjuder vi vännerna C och M för att göra slut på lite matrester. Vi startar med sista portionen löjrom. Frasigt Fröknäcke från Steinbrenner, rödlök och creme fraiche.
Till detta duger så klart inget annat än Champagne.

Det har snart gått fem år sedan jag senast drack Brut Millésime 2002. Vad jag tyckte då samt lite om producenten kan du läsa här.

Druvblandningen varierar något från det ena året till det andra, men eftersom deras odlingar består av Chardonnay till 50%, Pinot Noir till 40% och Pinot Meunier till 10% så blir slutsatsen att det är också så den ungefärliga mixen ser ut. Till en Millésime används endast druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen.

Det är en mycket angenäm doft med försiktiga mognadstoner och bibehållen friskhet som snirklar sig upp mot vår nos.
Gul/röda äpplen, citrus, ostronskal och aningens rostat bröd skapar en omedelbar lust att ta den första sippen.
I munnen är det de gula, mogna äpplena som vi först känner.
Det finns en liten touch av bokna äpplen över det första intrycket. Hela tiden med bra och trevlig syra. Smaken känns rätt så komplex. Vi hittar citronskal, ostronskal, några gula stenfrukter och mariekex. Eftersmaken något längre än medel och med ett litet inslag av exotiska frukter , steniga mineraler och alldeles i slutet unset honung.
För fem år sedan tyckte jag den här champagnen var på topp, men jag måste säga att den fått ytterligare en dimension och vuxit i komplexitet utan att tappa så mycket av sin friskhet.
Den är helt enkelt enormt bra idag. Jag hade gärna haft några ytterligare flaskor i källaren, men detta var vår sista 2002:a.

Betyg 4+

Vår flaska är köpt på "Bolaget" 2010 för 264 kr, vilket måste betraktas som ett riktigt bra pris för en sådan här helgjuten champagne.