måndag 17 oktober 2011

Fiancée 2007, Ch9dP, Domaine La Barroche

Av olika anledningar blev inlägget, som påbörjades i fredags inte klart förrän idag(måndag).
Om fredagen.
En underbar oktoberdag. Solig, kylig och lite lagom med arbete. Jag hämtade upp en Ch9dP från den hypade årgången 2007. Ikväll skall det ätas lammkotletter och det var ett tag sedan vi drack en Ch9dP.
Innan det var dags att börja med maten så blev det två varv nere på "Kroken". Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Nidingen i bakgrunden, havet, solen, gravrösena mm ger en magisk inramning till joggandet. Vad det lider ska jag dokumentera det och lägga en bild på bloggen, men konkurrera med denne mannens bilder blir en omöjlighet.Svenssonsmakaren.

Fiancée 2007 Ch9dP, Dom la Barroche.
Vingårdarna ligger huvudsakligen i den norra eller nordöstliga delen av appelationen Chateauneuf du Pape. Just det här vinet är gjort på 50% Grenache från 100-åriga stockar och 50% Syrah från betydligt yngre vinstockar.
Vi låter vinet få tre timmars luftning innan vi ger oss på det.
I glasen har vi ett vin med en mörkt rubinröd färg.
Vi låter vinet virvla runt i glaset innan vi sticker dit näsan och drar några djupa inandningar. Till att börja med är doften inte så stark, men den kommer efter hand. Här signaleras det klass. Dofterna kommer inte på en gång utan på ett underligt sätt blir det  en doft i sänder. Alla med en dov mörk ton. Först ut känner vi den mörka frukten, men när vi dissekerar den blir det vildhallon, jordgubbar och en rejäl dos björnbär. Därefter en ordentlig omgång örter med pepparinjektioner, lite rått kött och sedan lakrits.
Det här lovar gott.
Vi tar en klunk som får dansa runt i gommen. Låt mig få sagt det här med en gång det är gott, mycket gott. En kraftig, mäktig, mörk och dov smak. Här finns så många nyanser. Vi känner att dom finns, men långt ifrån alla vill ta sig fram. De flesta håller sig i bakgrunden och ropar: inte nu, du får vänta något år till. Alltså mycket gott idag, men jag tror att det här finns en enorm potential.
De smaker vi ändå kunde känna igen är en kraftig, mörkfruktig smak, gott om örter, tydliga chokladtoner och så lakrits en masse. De något oslipade tanninerna märks egentligen mest innan vi äter.
Jag är övertygad att efter ytterligare något/några år på rygg kommer det här att bli ett vin som når betyget 5, men eftersom smakerna(framförallt) inte vill ge sig fullständigt tillkänna så får det bli:
Betyg 4+.

1 kommentar:

  1. Ah, du är väl för snäll. Har inte sagt det förr, men nog tycker jag att du kan slänga upp lite bilder också ;).

    Vinet låter inte alls dumt, det är både och det där att man misstänker att det kan bli bättre. Å ena sidan skulle man inte veta det om man inte provade, å andra sidan förbannar man sig för att man inte väntade. Det enda som är tråkigare är när man väntar ut något förlänge :).

    Ha en bra vecka mvh David

    SvaraRadera