fredag 9 mars 2012

Amarone della Valpolicella 2004, Viviani

Champion League-fotbollen rullar på. Hela vår familj är fotbollstokiga. Den här veckan är det bara hustrun och jag hemma, så vi får ensamma trängas i soffan framför TV:n. Fotbollen avnjuts alltid med ett glas vin och företrädesvis är det amarone som gör oss sällskap.
Till tisdagens match har vi öppnat ett amaronevin från Viviani. Inte deras prestigeamarone "Casa dei Bepi" utan ikväll är det deras standardamarone från 2004 som får släppa till. 05:an drack vi förra året och då tyckte vi så här.

Amarone della Valpolicella 2004, Viviani
Druvmixen är densamma i "Casa dei Bepi" (CdB)  som i standardamaronen dvs 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Standardamaronen lagras 24 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska medan CdB lagras 36 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska. Av CdB görs det ca 8 000 flaskor medan den vanliga görs det 15 000 flaskor.
Jag häller upp två glas en timma innan matchstart.
I glasen har vi en vätska med en klarröd färg. Absolut inte transparent men ljusare än vad de flesta amaroneviner brukar vara.
En stor och mäktig doft stiger upp ur glasen. Det är t o m så att under den timman vinet står i glaset, så känns doften var gång vi är i närheten. Jag får titta en extra gång på flaskan för att konstatera att det är faktiskt standardamaronen. Vi sticker så småningom dit vår nos och känner doften av mörka, söta körsbär. Efter ett tag ansluter lite björnbär och kakao. I bakgrunden cirkulerar lite russintoner. Ytterst diskreta, men dom finns där.
En kompakt och komplex smak känner vi, då vi börjar sippa på vinet. Det här är mäktigt. Det behövs bara en liten, liten sipp för att fylla hela gommen med framförallt solmogna, söta, mörka körsbär. Björnbären finns där också men de spelar andra fiolen. Eftersmaken är lång och elegant med en bitterljuv, mörk, chokladsmak. En liten krydda finns där i svansen. Tanninerna är sammetslena och eleganta. Detta är långt ifrån "russinamaronen" eller "portvinsamaronen". Det här är en amarone som passar väldigt bra till mat, speciellt om du har något tillbehör med sötma som exempelvis palsternacka eller jordärtsskocka.
Idag visar den att den klar sig mycket bra på egen hand.
Vi njuter av det här vinet under tre dagar. Det blir som ni förstår inga stora glas, men det behövs inte när drycken är så fullproppad av aromer. Något negativt? Jo faktiskt! Den första dagen dyker ett litet stick av alkohol upp i eftersmaken, men dag två och tre är det borta. Vår slutsats blir att en timmas luftning är för lite. En annan slutsats vi drar är att 2004:an mognar långsammare än vad årgång 2003 och 2005 gör. Vi kommer att dricka upp våra 2005:or före den enda återstående 2004:an.

Betyg 4+



.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar