söndag 31 januari 2016

Veckans amarone: 2006 I Castei

Ett amaronesug infann sig mitt i den gångna veckan. Några plusgrader ute. Regn på tvären m a o ett riktigt göteborgsväder. Vi behöver något värmande. Vi längtar till Valpolicella. Ur källaren plockade vi upp den här amaronen från den utmärkta årgången 2006.

Castellani Michele & Figli är ett familjeföretag som grundades i Marano di Valpolicella 1945 av Michele Castellani. Idag leder sonen Sergio verksamheten tillsammans med sin fru och deras tre barn. Man äger 40 ha vinmark i Valpolicella Classico. Produktionen är ca 350 000 flaskor varje år och 90% går på export.

Druvsammansättningen är 70% Corvina Veronese, 25% Rondinella samt 5 % Molinara. Druvorna har legat på tork runt tre/fyra månader.
Vinet har fått ligga till sig i ett par år på en blandning av små fat (20%) och lite större fat (80%). 

Vi möts av en mogen, lite mörk doft av körsbär, torkad frukt, läder och örter.

I munnen är det de söta mörka körsbären, blåa plommonen, mörka skogsbären och torkade frukten som dominerar. I alla stycken en angenäm smak som tillsammans med en bra syra ger ett mycket välbalanserat och njutbart vin. Sammetslena tanniner. Eftersmaken är mycket lång och här tar den torkade frukten över. Fikon och russin ger den där härliga amaronesötman. Det finns också en viss liten bitterhet som påminner om riktigt mörk choklad.

Jag tror inte på så mycket mer utveckling, men det duger gott som den uppför sig idag.
Det här är en av de bättre amaronevinerna under 300 kr.

 Betyg 4

Vi köpte den här flaskan för ett par år sedan och priset var då 252 kr på Systembolaget. Nu är det årgång 2010 som säljs och priset är 249 kr.

lördag 30 januari 2016

En Cava och en Champagne

Förra lördagen var vi hos våra goda vänner LM och G. Traditionen bjuder att vi börjar med lite mousserande drycker och tilltugg i deras mycket trevligt inredda vinkällare.
Det blev en Cava och en Champagne som fick bli starten på kvällens övningar

2006 Gramona III Lustros Gran Reserva
Gramona är en av de klassiska Cavaproducenterna och med en historia som är en bit över 130 år gammal. Idag är det den femte generationen Gramona som har ansvaret för produktionen. Man äger egna vingårdar, men man får också druvor från några långtidskontrakterade vingårdar. Huvudkontoret ligger ett par mil nordväst om Barcelona. Vingårdar har dom i La Plana, Mas Escorpi, El Serralet och La Solana. Dom har tillämpat organisk/biologiska odlingsmetoder och har även på senare år gått över till biodynamiska principer. Om dom är certifierade eller inte har jag haft svårt att utröna.

III Lustros är gjort på druvorna  Xarel-lo (75%) och Macabeo (25%). Dessa kommer från en vingård i La Plana, där 4 ha Xarel-lo odlas och en ha med Macabeo.
Vinet tillbringar dryga sex år på flaska innan det är redo för marknaden.

I den friska doften hittar vi gul frukt som äpplen, plommon och nektariner. Här finns också lite mineraler, nybakat bröd och aningens ljusa päron.

I munnen är det ett torrt och friskt mousserat vin. Ambitionen är att vara champagnelik och det lyckas man riktigt hyggligt med. Det här är den bästa Cava jag druckit.

Vi känner smaken av en fin citrus kompott (mandariner, lime, lite grapefrukt). Syran ger friskhet och drar mot röda äpplen.
Här finns också lite nötter, en skir ton av sommarblommor, en lätt brödighet och lite örter. I eftersmaken finns en trevlig ton av mineraler och lite toffekola.
Ja, faktiskt en riktigt komplex, lite lätt krämig och välsmakande Cava.
Betyg 4




Champagne Brut Legras & Haas.
I den lilla byn Chouilly, någon mil öster om Epernay, hittar vi Legras & Haas. Ett riktigt familjeföretag med pappa Francois i spetsen, den tyskfödda mamman Birgitte och de tre sönerna Rémi, Olivier och Jérome är samtliga involverade i allt från vingårdsarbetet till exporten. Familjen förfogar över 14 ha i Chouilly samt en liten vingård i Ay, där de odlar Pinot Noir till Cuvée Prestige.
Man använder endast ståltankar i sin tillverkning.

Jag har tidigare skrivit om Millésime 2002Blanc de Blancs Grand Cru och deras Rosé.
Ikväll är det deras Brut vi dricker. Den är gjord på druvan Chardonnay till 100%.

Vi möts av en frisk doft, där citrus, äpplen och mineraler dominerar intrycken. En försiktig ton av nybakat bröd kan vi också notera.

En torr och frisk champagne som är både välsmakande och lättdrucken. Här finns en härlig krispighet och en trevlig mousse. I munnen är det smaken av rödgula äpplen och citrus som dominerar. Det finns också toner av mandlar, bröd, mineraler och aningens vitpeppar. I den medellånga eftersmaken dyker det upp lite blodgrape.
En väldigt trevlig dryck. Flaskan tar slut i ett nafs.
Betyg 4

torsdag 28 januari 2016

Dolcetto: San Fereolo vs Pecchenino

Dolcetto är en druva som vi alltmer kommit att uppskatta. Den gör sig så bra till den enkla vardagsmaten. Vinerna är väl inte vinvärldens mest komplexa och eleganta viner precis. Dom är väl mer robusta och lite enklare, men ändå charmiga. Och framför allt väldigt bra till mat.
Vi har den senaste tiden druckit två viner på just den här druvan, som vi verkligen gillade. Båda två presterade på ett strålande sätt.

2007 San Fereolo
Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet givet.
2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen.
Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Doften domineras av friska körsbär, men även ett litet inslag av blåa plommon, örter, lite rosor och aningens espresso noterar vi.

I munnen känns vinet både slankt, "rent" och lite småstramt. Så där omedelbart tycker vi frukten känns mörk (körsbär/plommon), men efter en stund är det ett litet rödare inslag av lingon, tranbär och nypon som tränger sig fram.
Här finns också en tydlig ton av örter/kryddor. Vinet har en ordentlig syra, absolut inte vass, utan den känns endast frisk. Stadiga, inte helt avrundade, tanniner ger vinet en ordentlig ryggrad. I avslutet känns en viss bitterhet som vi förknippar med körsbärskärnor. Jag gillar verkligen den här lilla bittra tonen. Varsamma fat och mineraler förgyller avslutet.

Betyg 4
Priset på Systembolaget är 179 kr. Det är årgång 2008 som gäller nu. Det verkar finnas en del flaskor spridda över landet.

2012 Dolcetto di Dogliani Siri d´Jermu.
Producent är Pecchenino. Företaget grundades i slutet av 1800-talet. Vineriet har sedan starten varit familjeägt. I början av 1900-talet var det farfar Attilio som drev gården, som då omfattade 8 ha. Sedan 1987 drivs vineriet av barnbarnen Orlando och Attilio och har nu utökats till 25 ha. 23,5 av dessa ligger i Dogliani och 1,5 ha i Monteforte d`Alba.
Dogliani är en kommun som ligger ca sex mil sydost om Turin och 3,5 mil nordost om Cuneo.
Dogliani är i första hand känd för Dolcettovinet. Det finns dokument som går tillbaks till år 1432, där vinet omnämns. Peccheninos vingårdar är planterade med Dolcetto till 70% och de resterande 30 procenten är planterade med Barbera, Nebbiolo, Chardonnay och Sauvignon Blanc.
Peccheninos Dolcettodruvor kommer från en vingård på dryga 400 meters höjd. Vinstockarna är runt 25 år gamla. Macerationen har ägt rum i 15 dagar och detta tillsammans med skalen. Vinet har sedan legat i tolv månader på ekfat.


Det doftar av körsbär och tranbär. Lite skira örter i bakgrunden. Ingen stor påträngande doft utan mer sirlig men ändå tydlig.

I gommen är det en slank och hyfsat stram dryck. Frukten drar åt det mörkröda hållet med körsbär, lingon och tranbär i centrum. Det finns också en liten mörkare ton av mörka skogsbär i bakgrunden. En bra och frisk syra ger vinet både friskhet och ungdomlighet. Vi kan också känna en viss örtighet. Eftersmaken är medellång och här finns den där för Dolcetto så typiska lilla friska bitterheten från körsbärskärnor och 80% choklad.


Betyg 4

Vi har köpt våra flaskor på Systembolaget för 149 kr.
Nu är det årgång 2013 som gäller. Det verkar finnas ett fåtal flaskor kvar i sex olika Systembolagsbutiker.

onsdag 27 januari 2016

2004 Barolo Gianni Voerzio

Vi drack en Barolo för ett par veckor sedan. Blogginlägget påbörjades, men blev aldrig färdigskrivet. Hög tid att göra så nu.

I den lilla vinbyn La Morra, sydväst om huvudorten Alba i området Piemonte, hittar du Agriviticola Gianni Voerzio. Den lilla familjefirman driver här sedan århundraden en vingård.
Fram till 1986 drev Gianni och hans bror Roberto den här gården tillsammans. Dom har numera gått skilda vägar. Gianni driver vingården (13,5 ha) tillsammans med hustrun Franca. 
Vi köpte två flaskor av det här vinet 2009. Mottagandet i bloggosfären var milt sagt ljummet. Omoget och överekat var omdömen som många använde. Vi lät våra flaskor ligga ett par år. Den första flaskan öppnade vi på sensommaren 2012. Vad vi tyckte kan du läsa här. Visst var eken väldigt tydlig, men vi är ganska tåliga. Och visst var den på väg att integreras med frukten. Tre år har gått sedan dess, så dags att dra korken ur vår sista flaska.

Doften är så som jag minns den dvs tydlig utan att vara kraftig. Körsbär och rosor i centrum, men även lite rostat kaffe och kakao. På det hela en trevlig doft.

I munnen är det de lite syrliga körsbären som tar kommandot. I vart fall inledningsvis, men efterhand dyker blåa plommon och lite andra röda bär upp. Ett floralt inslag av rosor och violer svävar i bakgrunden. Hela tiden närvarande, men utan att ta för sig allt för mycket. Syran är allt jämnt alert, inte ett dugg ansträngande utan skänker bara friskhet åt vinet. De finkorniga tanninerna har slipats av i kanterna och upplevs nu som nästan mjuka. Naturligtvis känns dom i gommen, precis som dom ska, men inte alls kärva eller vrånga.

Eftersmaken är aningens längre än medel. Det är först här vi noterar ekinslaget. Visserligen tydligt, men ändå uppblandat med frukten på ett sätt vi gillar. Nu tilltalas vi av ektonen i lagoma mängder. Den ekkänslige kan jag misstänka har en annan uppfattning.
Lakrits, mörkchoklad, rosor och ännu mera körsbär gör eftersmaken riktigt trevlig.

Betyg 4

tisdag 26 januari 2016

Pinot Noir. Nya Zeeland vs Frankrike

För en veckan sedan serverades det ankbröst i Vintankarhemmet. Vi hade rostade rotfrukter uppblandade med lite chevre. Vi drack till detta två trevliga och riktigt bra viner på druvan Pinot Noir.
2010 Felton Road Bannockburn.
Producenten Felton Road har sin verksamhet i vindistriktet Central Otago. Vi befinner oss då ganska långt söder ut på den Nya Zeeländska Sydön. Är detta världens sydligaste vindistrikt? Ja, jag tror det.
Felton Roads vingårdar ligger i området som kallas Bannockburn. Här förfogar man över 32 ha. Dom var tidigt ute med att odla ekologiskt. Sedan 2010 är man certifierade som biodynamiska odlare. I portföljen har man viner på druvorna Pinot Noir, Riesling och Chardonnay.
Druvorna till det här vinet kommer från tre olika vingårdar: Cornish Point, Calvert  och The Elms.
Bären får jäsa hela tillsammans med ca 20% stjälkar. Detta görs för att få kryddighet och ett mer komplext vin. Naturjäst och ingen filtrering är andra delar i deras vinfilosofi.
Just det här vinet får runt ett år på franska ekfat.
Doften är stor utan att vara påträngande. Vi hittar främst en sval lite mörkare bärfrukt, men visst finns det också ett litet ljusare inslag. Gott om örter samt en hyggligt stor portion rosor och violer. Aningens våt jord finns där någonstans.

I munnen känns vinet förvånansvärt mjukt. Naturligtvis finns här tanniner som gör sitt jobb och bjuder ett behagfullt motstånd, men rejält avrundade i kanterna är dom.
Frukten börjar i en lite mörkare ton med körsbär, blåa plommon och björnbär, men släpper efterhand in lite ljusare bär såsom vildhallon och jordgubbar. En försiktig örtighet flörtar med oss. En alert och trevlig syra ger vinet en bra friskhet. Eftersmaken är något längre än medel och där kompletteras frukten med blommor, läder och lite lättsamma fat.
Gott som bara den och väldigt lättdrucket.
Betyg 4+
Vinet är slutsålt på Systembolaget. Vi betalade 375 kr för ett par år sedan.

2009 Savigny Les Beaune "Les Planchots", Domaine Guyon
En liten vingård på ca 8 ha. Druvorna kommer från 40 år gamla vinstockar. Vinet har fått mellan 10 och 14 månader på ektunnor, varav ca 20% varit nya. Du som vill veta mer om producenten hittar det på deras hemsida.
Det här är ett lite stramare vin, som behöver en tid i våra glas för att bjuda upp.

Vi möts av en försiktig doft som domineras av röda bär och kryddor.

Även i gommen är det de röda bären som dominerar. Det börjar med hallon och jordgubbar. Dessa får så småningom sällskap av en del röda vinbär. En fin kryddblandning ger vinet en bra karaktär.

Tanninerna är mer påtagliga och inte alls lika avrundade som hos Felton Road. Syran är mer distinkt. Eftersmaken är något kortare i det här vinet.
Till våra ankbröst fungerar vinet alldeles utmärkt. På egen hand upplevs vinet lite stramt och ogint.
Betyg 4-

Vinet köptes för ett par år sedan av Franska Vinlistan. Vi betalade då 200 kr flaskan.
Just nu verkar det inte finnas tillgängligt där.

söndag 24 januari 2016

2007 Amarone Vigneto Monte Sant Urbano.

I torsdags fick vi ett häftigt sug efter Amarone.  Ur källaren plockade vi fram ännu en 2007:a (dom senaste 2007:or vi druckit kan du läsa om här). Den här vet vi behöver några år på sig för att komma till sin rätt. Vi drack en 2006:a för snart ett år sedan och den var vi lyriska över. Du kan läsa det här.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.


Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressas ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.

Dricks Speri för ung (före sex års ålder) kan tanninerna göra att den känns lite småvresig
Årgång 2007 uppträder precis på det viset vi förväntar oss av en Speri. Här finns kraft i frukten, bra syra och trevliga tanniner. Dessa är mer påtagliga och närvarande än i många andra amaroneviner.
Förpackat på ett elegant sätt och väldigt välbalanserat.

Doften är stor och kraftfull med massor av mörka körsbär och skogsbär. Ett tydligt inslag av torkad frukt, dock inte så mycket russin samt lite örter.

I gommen är det ett maffigt vin med ordentligt tryck i smakerna  samtidigt som det har en stor elegans och alla delar väl avvägda mot varandra. Naturligtvis med massor av söta, mörka körsbär i centrum samt lite skogshallon och björnbär i periferin. En bra torkad frukt. Örter och lite kakao noterar vi också. Eftersmaken är riktigt lång och här blir den torkade frukten mer tydlig samtidigt tillkommer en fin kryddblandning, krossade körsbärskärnor, mörk choklad och någon liten ton av espresso.
Det finns en lätt stramhet i vinet som ger Speris Amarone en extra dimension.
Gott så in i bänken. Och tänk jag tror det kan ta ytterligare något steg mot himmelens höjder.

Betyg 5-

På Systembolaget är det årgång 2009 som gäller. Priset är 299 kr. ett väldigt bra pris!

lördag 23 januari 2016

2010 Cotes du Rhone Village, Cuvée du Vatican

I fredags tog vi farväl av en riktig trotjänare. Åtskilliga flaskor har vi druckit av detta enkla men ändå ack så goda vin.

Vinet är gjort på 80% grenache och 20% syrah. Producent är Vignobles Diffonty. 


Det doftar av hallon, vinbär, björnbär samt lite läder och höstlöv. De senare aromerna ger doften en dovare ton.
Doften har blivit mer försiktig sedan vi senast testade det här vinet.
I gommen återkommer frukten, men den känns inte lika kraftig som tidigare gånger. Inslaget av örter och lakrits känns idag mer påtagliga.
Här finns fortfarande en bra syra, kanske lite på retur. Tanninerna är vitala och ger sig tillkänna på ett trevligt sätt, även om dom mjuknat något sedan förra gången.
Eftersmaken är av den medellånga hållet.

Vinet är fortfarande väldigt gott. Visst har det mognat och den ungdomliga frukten övergått till mer mogna saker. Det här var min sista flaska av årgång 2010. Vi har haft mycket glädje av de flaskor vi inhandlade, men det känns ganska bra att 2010:orna tagit slut.
Vi har några 2012:or i källaren. Det börjar bli dags att testa dom lite mer noggrant. Dom kostade 113 kr, då vi inhandlade dom. Vi delade en sexpack med goda vänner. Nu inväntar vi på nästa årgång. Ett roligt vin att ha hemma. Det är rätt mycket vin man får för dryga hundringen.

Betyg 4-


onsdag 20 januari 2016

Tre Amarone från året 2007.

Årgång 2007 har ansetts som en av de bättre årgångarna under 2000-talet. Det har även årgång 2006 och 2009 gjorts. Nu talas det om att årgång 2011 ska vara den bästa av dom alla.
2007:orna har varit relativt tillgängliga ganska tidigt dvs från 2012 och framåt. Lite lättare och kanske elegantare än 2006:orna. Vi har de senaste veckorna provat tre 2007:or

2007 Selezione Antonio Castagnedi.
Producent är Tenuta Sant Antonio. Vill du veta lite mer om producenten så har jag skrivit en artikel på Amaroneguiden om dom.
Jag drack den här för ett år sedan och då tyckte jag så här. Visst är den fortfarande bra, men jag upplever inte samma tryck i doft och smak.

En trevlig och urtypisk amaronedoft med mörka körsbär i centrum. Här finns också en antydan till torkad frukt vilket jag inte upplevt tidigare. Lite katrinplommon, örter och kakao kan vi också notera.

Smaken är rund med lite mognadstoner. Det finns fortfarande en bra friskhet. Söta, mörka körsbär, björnbär, torkad frukt örter och kakao kan vi pricka av. Tanninerna har blivit väldigt mjuka. Eftersmaken är lång på amaronevis.
Men som jag skrev i inledning så är den nog precis på krönet av sin topp. Ja, kanske har den rundat toppen precis, då trycket i smakerna har dämpats en del. Du som har 2007:or i din källare föreslår jag att öppna en flaska och se vad du tycker.
Betyg 4
På Systembolaget har dom börjat sälja 2012. Priset är 259 kr.
Jag hade vissa tveksamheter runt 2012:an, vilket du kan läsa om här.

2007 Amarone della Valpolicella
Detta är Vivianis vanliga amarone, vilken inte får förväxlas med deras prestigeamarone Casa dei Bepi. Den senare tillhör höjdarna bland samtliga amaroneviner. Den här är också bra. Ja t o m riktigt bra, även om den inte når Casa dei Bepis höjder.
Vinet görs på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Det får 24 månader på 225 l ekfat och 12 månader på flaska innan det är moget för marknaden. 
Visst är doften stor och mäktig, men den har den där elegansen som gör att den inte upplevs överdådig utan mer sofistikerad. Här finns mörka körsbär, örter, kakao och lite torkad frukt. Den känns inte lika ung som tidigare gånger utan vi tycker det har börjat infinna sig begynnande mognadsaromer.
Smaken har även den börjat mogna. Frukten känns inte lika ungdomlig längre. Det finns massor av söta mörka körsbär, lite skogsbär, en del örter och torkad frukt. Fortfarande en trevlig syra och tanniner som bjuder på det där sköna lilla motsåndet som vi verkligen uppskattar.
Eftersmaken är lång med mera torkad frukt, kaffe och bitterljuv mörkchoklad.
Vivianis elegans  finns i varje beståndsdel av den här goda amaronen.
Syran och tanninerna gör att det här funkar till mat, särskilt vilträtter.
Betyg 4+
Vår flaska är privatimporterad för ca 30 euro.
I Systembolagets beställningssortiment är det 2009 som finns till priset 506 kr.

2007 Amarone della Valpolicella, Marion
Marions viner föll vi för då vi besökte dom våren 2011. Du kan läsa om det besöket här.
Det här var vår näst sista flaska av årgången 2007. Precis som tidigare gånger bjuder den på en sällsam vinupplevelse. Vi drack den till lite olika hårdostar i lördags, när vi hade några vänner på besök.
Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor.
Jäsning sker under 40-50 dagar och därefter tappades vinet upp på 225 liters fat av slovensk ek, där det lagrades i ca 36 månader. Ytterligare lagring på flaska i tolv månader innan det släpptes ut på marknaden.
En sagolik doft med underbara mörka körsbär, torkad frukt samt en kompott av lite olika skogsbär. Det finns också en liten jordigare ton eller möjligen torkad Karl-Johan svamp som cirkulerar där i bakgrunden.

I gommen är det massvis av smaker. Inte allt på en gång utan lager på lager, därför blir aldrig känslan att det blir för mycket. I kombination med elegansen som finns, så blir det en smakupplevelse som vi blir helt hänförda av.
Först tar vi till oss den mörka frukten: söta, mörka körsbär och skogsbär. Strax därpå gör en ytterst elegant torkad frukt sig påmind. Sedan följer en kryddkavalkad av peppar, kanel och lakrits. Det hela avslutas av en eftersmak med mogen mörk frukt, lite russin mer fikon och dadlar samt sällsamma toner av kaffe och riktigt mörk choklad.
Det finns en fruktsöt ton, men samtidigt en liten finstämd syra som ger en friskhet.
Det här är ett vin för hårdostar och meditation. Och bara så förbaskat gott!!

Betyg 5-

Vår flaska köptes som privatimport 2011 och kostade då 40 euro plus svensk alkoholskatt. I Systembolagets beställningssortiment finns årgång 2009 för 671 kr.


tisdag 19 januari 2016

Champagne: Paul Déthune BdN mot Saint Gall BdB

I lördags hade vi några vänner på middag. Vi öppnade med champagne som välkomstdryck. Vi hade till detta grönkålschips  dvs grönkål som rostats i ugnen tillsamman med tryffelolja.
Vi fortsatte med champagne till förrätten, som var tunnbröd med creme fraiche och löjrom.
Vi började med ett glas av Paul Déthunes Blanc de Noir dvs den är gjord endast på den blå druvan Pinot Noir. Det här är en av av våra favoritchampagner. Det finns några ströflaskor kvar på Systembolaget och priset är 465 kr. Våra flaskor har vi köpt av Franska Vinlistan. Vi betalade 379 kr då vi köpte dom för ett år sedan. Vi fyllde på lagret sent i höstas och priset var då 398 kr. Dessa är degorgerade i juni 2015.

Paul Déthune förfogar över 7 ha vingårdar (Grand Cru klassade) och ligger alldeles vid infart till den lilla byn Ambonnay (ett par mil nordost om Epernay). Så vitt jag vet är dom inte certifierade men verksamheten drivs efter organisk/biologiska metoder.

I doften hittar vi röda äpplen, en hel del röda bär, aningens rostat bröd och en mycket lättsan kryddighet främst vitpeppar.
Smaken är elegant, frisk och fylld av främst röda bär läs hallon, smultron och jordgubbar. En stor härlig syra får oss tänka på röda äpplen. En citruskompott i mellanpartiet. En viss brödighet finns här också. I eftersmaken  får vi kalkiga mineraler och ett litet inslag av vanilj. Ett stänk honung tycker vi oss känna precis i avslutet. Den fina moussen ger en krämig känsla. Riktigt gott!
Vi tror att det finns ytterligare utveckling, så vår sista flaska ska få ligga ytterligare något år i källaren.
Betyg 4+

 Kvällens andra champagne är en Blanc de Blancs dvs gjord på endast chardonnaydruvor. Den kommer från det stora kooperativet Champagne de Saint Gall. Runt 1 860 odlare som förfogar över 1 200 ha vinodlingar varav 1 000 ha med druvan Chardonnay. 12 produktionsenheter som gör runt 12 miljoner flaskor. Ja, där var det lite fakta om denna jätte.
Den här champagnen har jäst på ståltankar och sedan legat runt fem år på jästfällningen i flaskan innan det degorgerades.
Ett torrt och friskt vin som utstrålar ungdomlighet
.
I doften är det gröna äpplen och citrus som dominerar. Någon liten brödighet och en hygglig portion mineraler.

I smaken återkommer gröna äpplen och citrus som dominerande inslag. En del frukter av det gulaktiga slaget i form av persika/aprikos noterar vi. Tydliga mineraler känner vi också. Medellång eftersmak med en viss blommighet och ett trevligt grapefruktavslut.
Lättdrucket och inte så komplext kanske, men ändå finns här en viss elegans.

Betyg 4-
Priset är 299 kr i "Bolagets" beställningssortiment.

måndag 18 januari 2016

2010 Etna Rosso, Tenuta Delle Terre Nere

Den gångna veckans mitt-i-veckan vin blev en sicilianare. Vår sista av årgången 2010. Vad vi tyckt om tidigare flaskor kan du  läsa om härhär och här. Precis som tidigare så  levererar vinet en trivsam upplevelse. Det vete katten om detta inte är den bästa flaskan. Väldigt ofta blir det så att den sista är den bästa. Vi har dock ett par flaskor från årgång 2013 i källaren, som vi ännu inte testat. Det kan vara dags att göra så.
Ett vin gjort på druvorna Nerello Mascalese (95%) och Nerello Cappuccio (5%). Druvorna kommer från vingårdar i Castiglione di Sicilia och Randazzo. Vi är på Siciliens nordöstra hörn d v s Etnas nordsluttningar.

Färgen är transparent, men den tegelröda färgen har också fått ett litet inslag av en något brunare ton.

En lättsam doft av röda bär: hallon, jordgubbar och lingon kan vi omedelbart pricka av liksom det tydliga inslaget av örter och mineraler. Lite knallpulverpistol.

I munnen är det friskt, lite slankt och med en viss stramhet. De röda bären från doften återkommer, men nu i en lite syrligare variant. Det senare är nog den behagliga, friska och välkalibrerade syrans förtjänst. Örter och mineraler finns det rejäla omgångar av. Tanninerna finns där. Biter eller smånafsar så behagligt i gommen. Dock är de avrundade i kanterna och mjukare än tidigare gånger vi druckit av det här vinet.
I den medellånga eftersmaken blir örter och de vulkaniska mineralerna än mer påtagliga. Liten trivsam rökighet noteras också.
Visst tusan är det här gott. Gör sig synnerligen bra till enklare köttgrytor eller korvrätter.

Betyg 4

Vi köpte fyra flaskor på Systembolaget av årgången 2010 för 129 kr. Vi kan nu sammanfatta det som ett riktigt bra köp. Ett bra vin för en ytterst rimlig penning.
Nu är priset 139 kr på Systembolaget för årgång 2014. Det ryktas att årgången 2014 ska vara något extra. Naturligtvis köper vi ett par flaskor och återkommer när första flaskan är provad.















söndag 17 januari 2016

2008 Granato Foradori

Det var länge sedan vi drack en Teroldego. Vi har endast kvar en flaska på den druvan i källaren, men inte vilken som helst. Ett vin från drottningen av Teroldego, Elisabeth Foradori. Därtill en av de bästa Teroldegoviner vi smakat.
Några mil nästan rakt norrut från Gardasjöns nordspets hittar vi Elisabeth Foradori och hennes vingårdar. Certifierad som producent av ekologiska viner.

Druvorna till Granato kommer från tre vingårdar utanför Mezzolombardo: Vignai, Cesura och Regin
Det görs årligen runt 20 000 flaskor av Granato. Vinet har legat 15 månader på fat av ek.

Vi nås av en försiktig, frisk och sval doft, där körsbär och lite skogsbär utgör huvudingredienserna. I bakgrunden finns ett visst floralt inslag. Vi känner också ett lätt anslag av våt jord och aningens örter. En trevlig doft.


I gommen känns vinet slankt och där finns en viss stramhet. Dock upplever vi vinet mindre stramt än vad vi gjorde för två år sedan, då vi senast drack det.
Ett väldigt gott vin som utstrålar klass och elegans. Till en början är det de röda bären som dominerar, men det finns också en försiktig ton av lite mörkare frukt. En behagfull syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna finns där, men har avrundats en hel del sedan vårt senaste möte. Eftersmaken är av den medellånga sorten och här anar vi oss till såväl en lätt ton av viol som några små nypor örter.

Betyg 4+

Vi köpte vinet hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 325 DKK.

Utbudet av viner på druvan Teroldego hos Systembolaget är ytterst magert, endast två viner i beställningssortimentet. Det får bli en Teroldegojakt nästa gång vi besöker Köpenhamn.

torsdag 14 januari 2016

Cabernet Franc från Eugenio Rosi

Under julhelgen blev det lite olika viner. Ett av dom som gjorde starkast intryck var en Cabernet Franc från Eugenio Rosi. Inte är vi förvånande, då vi druckit det här vinet tidigare och varje gång konstaterat att det här är ett tusan till vin.
Ingvar på bloggen Billigt Vin har skrivit ett mycket intressant inlägg om ett besök hos producenten Eugenio Rosi.
Det här är deras toppvin. Ekologisk odling har dom tillämpat i ett decennium eller drygt så. Vi befinner oss i Trentino i Vallagarina-området, någon mil nordost om Gardasjön.

Vinet är gjort på Cabernet Franc till 100%. Det görs alltid på en blandning från tre olika årgångar. Den här flaskan är gjord på årgångarna 2009-2010-2011

Vi möts av en angenäm doft, där de mörka bären (bl a svarta vinbär) står i centrum. Lite undertoner av cederträ, läder och blyerts.

I munnen är det ett vin med en ordentligt mörk frukt som bas. De svarta vinbären från doften återkommer men sällskapar nu med blåbär och körsbär. Vi noterar även tydliga blåa plommon. Ett litet elegant inslag av finmalda örter och så aningens lakrits. Vinet har en förträfflig friskhet. Tanninerna tar emellanåt ordentliga tag, men utan att det blir i överkant. Det här är ju bara så gott.!!

Betyg 4+

Vi köpte vinet för 285 DKK hos Cibi e Vini i Köpenhamn.
Naturligtvis fyller vi på vid nästa Köpenhamnsbesök. Vad jag förstår så är det nu 2010-2011-2012 som gäller.

onsdag 13 januari 2016

2012 Pinot Noir II, Von Winning

Forumet Fine wines (gratis medlemsskap) har sedan ett år tillbaks något man kallar Låt oss dela en pava över nätet. En av forumets medlemmar väljer en flaska, som intresserade medlemmar också införskaffar. Den som vill lämnar sedan en recension om vinet. I december var det en Pinot Noir från den tyske producenten Von Winning.
Vineriet grundades någon gång i mitten på 1800-talet och bar då namnet Dr. Deinhard. Egendomen köptes vid det senaste milleniumskiftet av Achim Niederberger och 2008 ändrades namnet till Von Winning. Geografiskt befinner vi oss i Pfalz i den sydvästra delen av Tyskland några mil söder om Frankfurt am Mein. Idag omfattar vingården 50 ha, varav ca 80% är riesling. Det är också för sina Rieslingviner dom fått mest utmärkelser.

I december släppte Von Winning en Pinot Noir på Systembolaget.

Doften är mycket diskret till en början. Den behöver en tid i glaset för att komma till sin rätt, så efter ett tag är det en tämligen typisk pinotdoft som når oss. Här finns röda bär och en ordentlig omgång kryddor samt en hel del rostade fat.

Smaken går lite i samma stil. Visst finns det en ordentlig och bra syra. Detsamma kan man säga om tanninerna. Och visst känns faten och eken, men jag är tålig så detta stör mig inte nämnvärt.
De trevliga röda bären uppskattar jag dvs hallon, körsbär och lingon. De finstämda kryddorna sitter som de ska. Allt känns bra fram till eftersmaken, då det dyker upp en beska som drar mot grön paprika. Aj vad synd!
Kanske kan beskan försvinna med tiden, men jag chansar inte och förblir nöjd med den flaska jag druckit.

Betyg 3+

Vinet kostar 239 kr och finns i ett flertal av Systembolagets butiker runt om i landet.

måndag 11 januari 2016

Masi Costasera Contemporary Art 2.0.

Hösten 2013 lanserade den stora vinfirman Masi Costasera Contemporary Art Projekt.
Projektet innebär att att Masi vartannat år ger en internationell erkänd och samtida konstnär, i ett av de länder där deras viner är extra uppskattade, uppdraget att att skapa ett konstverk. Det görs sedan en etikett, med konstverket som förlaga, som pryder en Masi Amarone Costasera av lite äldre årgång.
Den konstnär som bidragit med ett verk ska också nominera en ung stipendiat från det egna landet, som får chansen att i Italien förkovra sig inom sitt område.

Först ut blev den svenske konstnären Ernst Billgren.
Etiketten kom att finnas på en begränsad upplaga av Masi Costasera Amarone av årgång 1998. Vinet kostade 500 kr då det lanserades 2013.
Under våren 2014 utsågs Björn Krogvig, som då studerade på Konstfack i Stockholm, till stipendiat och fick tillbringa ett par veckor vid den klassiska glasstudion Berengo i Milano. 



Hösten 2015 var det så dags att utse konstnär nummer två. Det blev Maya von Moos från Schweiz. Hon är bl a känd för sina datoranimationer i 3D

Etiketten kom att pryda en begränsad upplaga av Costasera Amarone årgång 1999. Priset blev nu 795 kr flaskan.

Hur har då vinerna varit? Vi kan konstatera att Costasera Amarone är ett vin som kan lagras under lång tid och behålla sin fräschhet, frukt och struktur. Det åldras med värdighet.
Då vi för två år sedan drack årgång 1998 (den första Contemporary Art) var vi måttligt imponerade.
Du hittar våra intryck här.

Vi är ju amaronenördar, så vi köpte så klart även den senaste upplagan av Contemporary Art dvs årgång 1999. Vi köper vin för att dricka inte för att samla, så frågan var väl egentligen hur lång tid ska det gå innan vi drar korken. En knapp månad visade det sig. På trettondagen drog vi korken och provade det under två dagar.

Det är ju alltid fascinerande med viner som har några år på nacken. Hur har de utvecklas, vart tar frukten vägen, friskheten mm. Med erfarenheterna för två år sedan så var väl mina förväntningar inte skyhöga, men årgång 1999 levererar.

Det doftar amarone lång väg: mörka körsbär, torkad frukt, kakao och någon liten dovare ton kanske läder.
I munnen får vi en underbar dryck. Mogen, men ändå frisk. Ljuvliga söta, mörka körsbär. Den torkade frukten breder verkligen ut sig. Russinen är påtagliga men även fikon, dadlar och katrinplommon. Lite lättsamma örter. Solmogna björnbär.
Alldeles sammetslena tanniner, men dom finns där och markera på ett tydligt sätt.
Eftersmaken är amaronelång och frukten får sällskapa med mörk kvalitetschoklad. Den där lilla bitterheten finns där precis som den ska. Rakt igenom har vinet behållit sin friskhet.

Ånyo visar Amarone Costasera att den tål lagring, lång lagring. Mognar och djupnar. Den som ligger på flaskor från 1990-talet kan vara lugn. De åldras med värdighet.

Betyg 4+



Priset på Systembolaget är 795 kr. Den finns i beställningssortimentet med varunr 75319.


lördag 9 januari 2016

2013 Negre De Negres

Det här vinet drack vi på juldagen tillsammans med några goda vänner, som är både släktingar och grannar. Precis en sådan där trevlig julhändelse man önskar sig. Deras båda döttrar är hemma med sina pojkvänner och vår dotter hemma med sin pojkvän. Det blir en högljudd och skrattfylld kväll.
Vi bidrar alla var och en med lite till middagen. Mitt bidrag fick bli det här vinet.

Det är vår första bekantskap med såväl producenten som just det här vinet.
Producenten Clos del Portal håller till i det lilla vindistriktet Priorat, som har blivit Vintankars favoritområde i Spanien. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Tarragona. Verksamheten drog man igång 2001. All odling sker enligt organisk/biologiska metoder och med inslag från biodynamiska tankegångar.
Vinet är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.

Färgen har en mörk rubinröd ton.

I doften finns en blandning av röda och mörka bär, en del örter/kryddor, mineraler och lättrostade fat. En varm doft från medelhavet.

I munnen känner vi en varm grenachefrukt samtidigt som det genom den fina syran har en bra friskhet. I huvudsak är det mörka bär såsom björnbär, körsbär och blåa plommon. Ett ordentligt knippe medelhavsörter. Tanninerna är närvarande och gör sitt jobb till maten, men det ska ändå sägas att vi upplever dom som tämligen mjuka.
Eftersmaken är lång med örter, lakrits, mineraler och ett lättsamt inslag av fat.
Visst finns här likheter med vinerna från Chateauneuf-du-Pape.

Vi gillar verkligen det här vinet och så gjorde hela sällskapet.

Betyg 4

Vinet finns inte på Systembolaget för närvarande. Vår flaska har privatimporterats och priset för den var 19 euro. Tillkommer svensk alkoholskatt på ca 19 kr.