lördag 30 september 2017

Brunelli september: Resol

Septmber. Kanske den mest arbetsamma och spännande månaden för en vinproducent.
Det har blivit hög tid med en rapport från "vår" vingård. Ni som följer bloggen vet då att det handlar om Brunelli Wine och lite om vad som hänt på vingården under september. Det är Alberto som förser mig med information och bilder på vad som hänt.
Nedan hittar du länkar till årets föregående månader:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano

April. Ripasso
Maj: Carianum
Juni: Campo del Maestro
Juli:Overnight (rosé) och Pa´Riondo (vitt)

Augusti: Valpolicella Classico och Superiore

September har så klart inneburit att fokus har legat på skördearbetet, men dom ska också hinna med att ta hand om besökare som kommer till deras vinshop. För en enklare provning behöver man inte göra någon reservation. Minns jag rätt får man prova sex viner för 5 euro. Handlar man vin så blir provningen gratis. Den som vill få en guidad tur i källaren måste göra en reservation. Du hittar mycket mer info på deras nyligen omgjorda hemsida.

Skörden av druvorna Garganega och Trebbiano var till ända innan augustimånad var slut. Dessa druvor används för deras vita viner. Undantaget de druvor (Garganega) som ska användas till Carianum. Dom ska vara lite övermogna och skördas i år under den sista veckan i september.

Molinara någon vecka innan skörd.
Den blekaste av de druvor som är typiska Valpolicella-druvor.


Skörden av Molinara klarades av på en dag. Druvorna växer inte endast på ett ställe utan finns i flera olika vingårdar. Här krävs det både skicklighet och koordinering för att arbetet ska flyta på bra.
Sedan 2016 ingår Molinara inte längre i någon av deras Amarone. Den används uteslutande för att göra deras Rosévin "Overnight".  Mer om det vinet hittar du här.
Skörden av Corvina började precis i skiftet augusti/september. Nästan tio dagar tidigare än föregående år. Strax därpå började det även skördas Rondinella. Vanligtvis mognar Rondinella tio dagar senare än Corvina, men inte i år.
Brunelli skördar druvorna i omgångar. Under den första veckan i september gick man över fälten och skördade de klasar som var tillräckligt mogna och där de enskilda druvorna är lite separerade. Det görs en selektering ute på fälten vilka druvor som är tillräckligt bra för deras "vanliga" Amarone. Runt 20% skördades den första dagen. Två dagar senare går man över fälten igen. Det är en fin balansgång att gå. Druvorna får inte vara för mogna för då ökar sockerhalten och problem kan uppstå med syran och inte minst en hög alkoholhalt.

Efter den första veckan kom det några dagars regn. Det var bara att göra uppehåll i skördearbetet. Den 10 september startade dom skörden av druvorna till Titari och Inferi. Tio dagar tog det att genomföra det skördearbetet.
Mellan den 7:e och 22:e september skördades druvorna till Campo del Maestro.


Skördearbetet börjar sju på morgonen. De druvor som skördats på morgonen får ligga ute i solen för att nattens fukt ska försvinna. På eftermiddagen tas dom in och placeras framför stora fläktar.

För drygt en vecka sedan skördades druvorna till deras Valpolicella Classico. Dessa druvor pressas omedelbart efter skörd. De klasar som inte är riktigt mogna slängs. En kort tid får musten med skalkontakt innan den pumpas över till ståltankar, där jäsningsprocessen drar igång.

Hur ser då skörden 2017 ut. Alberto konstaterar att det blir kanske 15-20% mindre skörd. Kvaliteten på druvmaterialet är mycket bra och därmed ser årgång 2017 ut att bli en bra årgång.

Vintankar har under september ägnat lite mer uppmärksamhet åt Resol. Vi har druckit både årgång 2010 och 2012.

Vinet är gjort enbart på druvan Garganega som vuxit på Brunellis 2 ha stora vingård i Custoza (strax söder om Gardasjön). Druvorna har fått torka i cirka fyra månader. Efter en sista selektering av druvorna pressas dessa i januari och får sedan jäsa på 225-liters stora barriquer av fransk ek. Vinet får sedan ligga kvar på de små ekfaten och på sin jästfällning i cirka två år innan det buteljeras.
Både årgång 2010 och 2012 levererar en alldeles underbar vinupplevelser för oss gottegrisar. Ganska så lika i sin struktur och smakupplevelse. Dock tycker jag årgång 2012 känns lite piggare med en något friskare syra.
Färgen har en stark gyllengul ton, där årgång 2010 drar iväg mot bärnstenshållet.
Doften är smått förförisk med tropisk frukt, kanderade mandlar, lite örter och aningens honung
I munnen är det så klart ett sött vin, men här finns den där härliga friskheten som gör att det aldrig blir kladdigt. De tropiska frukterna från doften återkommer i gommen, fast nu förstärkta med lite citrus och torkad frukt( aprikoser och persika). Här finns ett litet inslag av nötter läs mandlar och hasselnötter. Några örter noteras. Vi märker dom först i det riktigt långa avslutet. En liten honungston och gula äpplen hjälper till att bygga upp komplexiteten.

Det här är strålande gott. Sött, friskt och komplext. Allt i en härlig balans.
Betyg 4++

onsdag 27 september 2017

Två Cavor

I söndags var vi några vänner som träffades för att prova ett par röda viner från Priorat. Mer om detta i nästkommande blogginlägg. Vi inledde vår Priorat-afton med att smaka på två Cavor.

Först ut var 1+1=3 en Cava Blanc de Noirs. Detta är en Cava gjord på endast den blå druvan Pinot Noir. Producent är 1+1=3 U Mes U Fan Tres bakom vilka firman Julià & Navinès står. Dom har producerat vin i Katalonien sedan mitten på 1980-talet. Druvorna kommer från både egna gårdar och kontrakterade odlare. En stor del av deras odlingar är ekologiskt certifierade och så är fallet med den här Cavan.

Den är alltså gjord enbart på druvan Pinot Noir. Vinet har fått ligga på sin jästfällning i cirka 36 månader innan det degorgerades.

Vi möts av en frisk doft med röda äpplen, mariekex och lite örter i centrum.

I munnen är det en frisk och torr dryck med ett stort inslag av syrliga röda äpplen.Här finns också en del citrus. Vi tänker blodapelsin och mandariner. Lite kex och något som drar åt nougat-hållet noteras också samt en en fin liten örtighet i avslutet.

Det finns en framtoning som går åt champagne. Visst är det enkel dryck, men här finns också komplexitet. Gott och lättdrucken. För priset 109 kr, som den kostar på "Bolaget" är den alldeles utmärkt.
Betyg 3+



Kvällens andra Cava är:
2014 MIM Natura Brut Nature Reserva
från producenten Vins el Cep. Geografiskt befinner vi oss i Katalonien några mil väster om Barcelona. Detta är en historisk gård som daterar sig till någon gång i slutet på 1400-talet. Det var dock i mitten på 1970-talet som vinframställningen riktigt tog fart, då familjerna Carreras, Esteve, Masana och Parera slog sig ihop. Odlingarna sker efter organisk-biologiska odlingsmetoder med ett stort inslag av biodynamiskt tänkande.. Gården är också certifierad.

Den här Cavan är gjord på de klassiska cava-druvorna Xarel-lo (50%), Macabeo (25%), Parellada (15%) och så Chardonnay (10%) från mycket gamla vinrankor. Två år har vinet fått ligga till sig innan det ansetts moget för marknaden.
I doften hittar vi gula, äpplen gula päron, lite citrus, några stänk grusiga mineraler och aningens surdgsbröd.

I munnen känns den väldigt frisk. Torr så klart. Ja, nästan knastertorr med en ordentlig syra. Det vilar en slags "ren" frukt över smakerna. Det börjar med gröna äpplen och lite grapefrukt. Efterhand tillkommer mariekex, lite rostade mandlar, aningens melon, gula plommon och mineraler. Eftersmaken är medellång.

Betyg 3+.
Priset på SB är även här 109 kr.

tisdag 26 september 2017

2015 Solosole. En Vermentino.

I slutet på augusti besökte vi den italienska krogen "Den gamle och havet" i Stockholm. Vi åt och drack gott. Det hela resulterade också i ett blogginlägg. Vi drack där bl a ett vitt vin på druvan Vermentino. Vi hade för dryga veckan sedan besök av vännerna B och K. Dom hade med sig en flaska vin gjort  just på druvan Vermentino, men nu från Toscana. Vi drog korken i lördags till en pastarätt med saffran och havskräftor. Vi konstaterar efter detta att vi dricker Vermentino alltför sällan!

Solosole är gjort av producenten Poggio al Tesoro i Bolgheri. Det är Allegrinis (Valpollicellaproducenten) projekt i Toscana. För lite drygt fyra år sedan besökte vi Halltorps Gästgiveri på Öland och träffade kvinnan bakom det hela. Det äventyret kan du läsa om här.

Druvan är till hundra procent Vermentino med en klon från Korsika. Druvorna har vuxit på den 7 ha stora vingården Sondraie någon mil väster om orten Bolgheri, inte så långt från Medelhavets strand.
Druvklasarna pressas och jäses på ståltankar. Musten får ligga på sin jästfällning en kortare tid innan vinet buteljeras.
Den friska doften är något aromatisk med ganska typiska Vermentinotoner: lite sommarblommor, persika, citrus, örter och grusgång.

Mycket från doften går igen i smakerna. Det är ett torrt, friskt och medelfylligt vin, där inslaget av gula stenfrukter, citrus och örter är tongivande. Vi kan notera persika och nektariner, lite vitpeppar och  unset ingefära. Här finns en viss komplexitet och en trevlig syra. Eftersmaken något längre än medel med lite sommarblommor, aningens honung, mer örter och någon exotisk frukt.
Riktigt gott och mycket prisvärt.
Betyg 4-
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 139 kr.
Vi fräste fänkål, rödlök och vitlök i en bra olivolja. Tillsatte saffran efter några minuter. Hällde på grädde och krossade tomater. Smakade av med salt, pressad citron och cayennepeppar.
Kokade pastan och vände ner den med kokta havskräftor.
Mums!!

måndag 25 september 2017

2011 Campo del Titari en Amarone i världsklass från Brunelli

Vi hade några av våra goda vänner på middag för knappt en vecka sedan. Det är ju på det viset att vi måste så klart klämma in en anledning att dricka lite amarone. Efter huvudrätten serverade vi en ostbricka med Västerhavsost, Monte Veronese och Parmesan(24 månader). Vi valde till detta vår stora favorit Campo del Titari från året 2011.

Minnet från förra hösten, då den hade en alltför närgången alkoholdoft fanns i minnet, så vi lät den få tre timmar i karaff. Detta gjorde susen för nu är alkoholen i såväl doft smak helt bortblåst.

Du som vill veta lite mer om denna vingård, som tillhör Vintankars absoluta favoriter, klickar in på den här länken. Jag har tidigare skrivit om årgångarna  200920102011. Det är bara att klicka på resp årtal så får du våra tankar om just det vinet.

Redan vid upphällning på karaff möts vi av de mest ljuvliga Amaronedofter. Ett par timmar senare, då vi serverar vinet, får vi precis det som vi väntat på: en stor kraftfull och komplex doft, dock ej pompös eller att den går till överdrift. Här finns massor av mörka körsbär, björnbär, lite hallon, aningens läder, lite jord, en ansenlig mängd örter och kryddor, lite torkade frukter och vaniljkola.
Vi kan sniffa ganska länge på det här vinet!!

Ändå är det så klart den ljuvliga, nästan magiska smaken, som vi totalt faller för. Visst finns det fortfarande en förnimmelse av alkohol, men oj så den lugnat ner sig och omfamnats av den mörka frukten: söta mörka körsbär, björnbär, plommon, några små svarta vinbär och så mörka skogshallon. Inslaget av örter och kryddor är helt magnefikt. Den torkade frukten finns där med någon liten russinton, men i huvudsak är det fikon, dadlar och katrinplommon. Här finns också en fin syra och finlemmade tanniner som smånafsar i gommen och tillsammans ger dom vinet en ryggrad.
Eftersmaken är storslagen med den lite sötaktiga torkade frukten, den lite bittra tonen från högprocentig mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor.
Alldeles storslaget. Och tänk jag tror den kan utvecklas något till.
Du som har några 2011:or får rådet öppna en flaska, häll upp ett stort glas (kanske 20 cl) som får stå i två timmar. Små-sippa sedan under flera timmar och jag lovar dig en härlig smakresa!

Betyg 5

Årgång 2011 verkar slutsåld på "Bolaget". Årgång 2012 är nog på ingång. Häromveckan testade vi både Titari och Inferi från året 2012. Det kommer ett särskilt inlägg om årgång 2012 i slutet på den här veckan.

lördag 23 september 2017

2008 Barolo Riserva, Borgogno

Vi inhandlade den här Barolon för någon vecka sedan. Överlag har den ju fått bra recensioner och dessutom har den några år på nacken. Det är klart vi vill undersöka den. Vi har inte druckit så mycket viner från Borgogno. En Barbera  för två år sedan är vad jag kan dra mig till minnes.

Firman grundades 1761 av familjen Borgogno och var i deras ägo fram till 2008, då familjen Farinetti tog över verksamheten. Dom har genomfört en varsam renovering, där bl a huvudbyggnaden återställts till sitt ursprungliga utseende. Den historiska källaren från 1761 har bevarats som den är. Andrea Farinetti har huvudansvaret sedan 2012, då hon avslutade sina studier i önologi.
Dom förfogar över 20 ha vinmarker bl a i Liste, Cannubi, Cannubi San Lorenzo, Fossate och San Pietro del Viole

Druvorna till den här Barolon kommer just från de ovan nämnda vingårdarna. Vinet har fått tillbringa dryga fem år på stora tunnor av ek.

Färgen går i en mörkare röd ton med klar tegelnyans.

Doften är tydlig utan att vara särdeles stor. Här finns en del röda bär, ganska mycket örter/kryddor, en del rosor, svart te, nypon, höstlöv och tobak

I munnen känns vinet slankt, lite småstramt och med smaker, som inte är fullt utvecklade. De röda bären från doften återkommer, där körsbären, lingon och tranbär lämnat tydliga spår. Ett fint inslag av örter, nypon, lite viol och någon diffus krydda. Syran är distinkt och tanninerna biter. Eftersmaken aningens längre än medel och där får frukten och örterna sällskap av kakao, mint och  mera rosor.

Visst är det gott och bra till diverse maträtter, men mina förväntningar var högre.
Betyg 4-
Priset på "Bolaget" är 299 kr, vilket måste anses anständigt för en Barolo med några år på nacken. Den flaska, som jag har kvar ska få vila sig i ytterligare ett par år innan jag drar korken ur den.


fredag 22 september 2017

2012 Spätburgunder RG, Bernhart

Förra söndagen hade vi några vänner på middag. Vi hade tillagat ankbröst med en hallonsås, ugnsbakad spetskål, vaxbönor och amandinepotatis. Det blev väldigt lyckat. Vi drack en tysk Pinot Noir eller som tyskarna säger Spätburgunder. Vi besökte producenten för ganska exakt ett år sedan. Den intresserade kan läsa om det mycket trevliga besöket här.

Ett fantastiskt vin. Selektiv handskörd med ett starkt begränsat skördeuttag ger ett litet kraftigare vin än hans övriga Spätburgunder. Vinet har fått jäsa i 14 dagar med skalkontakt och sedan legat runt 18 månader på lite mindre, nya barriquer av ek.  2012 var ett varmt år, men Gerd har ändå lyckats hålla nere alkoholen till sympatiska 13%.

Det hela resulterar i ett ursnyggt vin med mörka bär där vi främst känner diverse skogsbär och körsbär, men också några stänk från hallon och smultron. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Här finns också en hyfsat stor och mycket elegant syra, som i vårt fall matchar syran från hallonsåsen på ett formidabelt sätt. Små lätta, men ändå tydliga tanniner som bjuder ett mycket trevligt motstånd. Eftersmaken är lång, något längre än medel med mera frukt och bär, örter och kryddor. Trots att det är bra tryck i smakerna känns det ändå väldigt lättsamt.
Det här är helt enkelt sagolikt gott.
Vi tror på ytterligare utveckling. Vid vårt besök fick vi smaka på en 13 år gammal Spätburgunder, visserligen inte denna utan en snäppet enklare. En helt magisk upplevelse, så vår sista flaska  ska få ryggläge i källaren några år. Bara jag kan hålla tassarna borta.
Betyg 5-

torsdag 21 september 2017

Champagne Charles Heidsieck

Vi köpte tidigt i våras ett gäng halvflaskor Brut Reserve, Charles Heidsieck från  Franska Vinlistan. Vi gillade verkligen den champagnen. Det har blivit några hyllningar på bloggen bl a här.  Flaskorna har haft en strykande åtgång under sommaren. När så sonen med sambo åkte över till Åland i somras bad jag dom kolla champagnesortimentet. Det visade sig då att den fanns på helflaska med basen 2008 och därtill dryga hundralappen billigare än på Systembolaget. En swish från fadern och några dagar senare kunde jag hämta mina flaskor.


Vi drack den här för någon vecka sedan. Vi var ju nöjda med småflaskorna, men den här var faktiskt snäppet bättre. Helt enkelt lysande!
Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall året 2008. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen. Druvmixen är lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier samt 20% Chardonnay. Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. 
Genom att använda en hög andel reservin skapas en champagne med djup och komplexitet.


I doften möter vi gula äpplen, gula stenfrukter, en del bröd, mineraler och lite osande knallpulver.

I munnen är det en oerhört läcker champagne, som har en härlig friskhet och stor komplexitet och där alla bitar är i en fin harmoni och balans. Här finns en generös frukt med såväl gula som några röda äpplen, gula plommon, några droppar grapefrukt, men också lite rostat bröd, nötter, nougat och en stor mineralitet bl a sten, grus och krita. Eftersmaken något längre än medel och där får vi en kompott på gula stenfrukter: aprikos, nektariner och persika. Precis i avslutet tillkommer lite blodgrape och mandariner. En viss krämighet noteras också.

Det är möjligt att den kan växa något med några års lagring, men den levererar en sådan underbar champagneupplevelse redan nu, så Vintankar kommer ha svårt att hålla fingrarna borta från de flaskor vi köpte.

Betyg 5-

Vår flaska på Ålandsbåten kostade runt 350 kr. På SB ligger priset på 457 kr. Det verkar finnas gott om flaskor runt om i landet. Vi kan inte göra annat än lämna en stark köprekommendation.

onsdag 20 september 2017

Två lysande Champagner: Vilmart Cuvée Rubis och Paul Détune BdN

Vi hade några vänner på besök i söndags. Vi har alla nått den ålder då vi själva bestämmer över vår tid och det var det så att en söndagsmiddag med några viner var det som passade oss alla bäst.
Vi startade kvällen med roséchampagne och lite tillbehör. Våra hemmagjorda grönkålschips(egen odlad grönkål) gjorde en smärre succé.
Vilmart & Cie Cuvée Rubis
Vilmart & Cie är en producent som Vintankar håller högt. Firman grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.
Enligt deras hemsida tillverkar dom sex varianter av champagne: Grand Réserve, Grand Cellier, Cuvée Rubis, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Milleéime samt Ratafia.

Vi har tidigare druckit och skrivit om deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 som var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Deras toppvin Coeur de Cuvée 2008 var helt enastående.
Nu blir det dags för rosé-varianten och därmed har vi druckit fem av de sex cuvéerna. Det blir att jaga Ratafia för att fullborda det hela.

Cuvée Rubis är gjord på Pinot Noir (90%) och Chardonnay (10%), som vuxit på vinstockar som är dryga 30 år gamla. Vanligtvis görs den på en blandning av två årgångar. Stämmer mina anteckningar så är den gjord på årgångarna 2011(20%) och 2012 (80%). Vinet har fått mogna i cirka tio månader på stor ekfat. Vår champagne degorgerades i oktober 2014.

Färgen går i en laxrosa nyans med en dragning åt orange.
Doften är lite diskret, men vi kan känna igen smultron, skogshallon och någon liten ton av citrus. Vi kan precis ana oss till lite nybakat bröd också.
I munnen känns den mer elegant än kraftfull. Väldigt lättdrucken. Precis som i doften återkommer smultron, skogshallon, lite syra från röda äpplen och någon liten ton av citrus. Medellångt avslut med en del mineraler, både steniga och kalkaltiga sådana. Alldeles i slutet kommer en liten bitterhet som får oss att tänka blodgrape.
Väldigt god och har en härlig friskhet samt en mycket fin balans.
Betyg 4

Paul Déthune Grand Cru Blanc de Noir.
Även detta en producent som vi verkligen högaktar. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat tre av dom och två för mig nya cuvéer (BlancdeBlanc och À L´Ancienne) är beställda. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där.
Deras Cuvée Prestige och Extra Brut har vi druckit och skrivit positivt om. Fast vår favorit är den vi dricker den här kvällen dvs BlancdeNoir.


Den är gjord enbart på druvan Pinot Noir. Den har fått mogna i 205-liters ektunnor. Kvällens flaska buteljerades i april 2013 och degorgerades i juni 2015.

Här finns det betydligt mer kraft och komplexitet (främst i smaken), ändå kan vi ana oss till att den kommer att utvecklas ytterligare de närmaste åren. Den som ligger på några flaskor behöver inte ha så bråttom. Det är en alldeles utmärkt "matchampagne".
I doften hittar vi röda bär, en del mineraler, lite citrus, röda äpplen, unset vanilj och nybakat bröd
Visst är doften trevlig, men det är det vi känner i gommen vi går igång på: smultron, hallon, röda äpplen, blodapelsin, blodgrape, steniga mineraler och lite kryddor. Lång eftersmak men liten kryddighet och inslag från fatlagringen. En fin balans mellan smaker och den trevliga syran.
Betyg 4+

söndag 17 september 2017

Ett Stockholmskt äventyr i tre akter.

I slutet på augusti åkte hustrun och jag upp till Stockholm.
Akt 1
Första kvällen åt vi tillsammans med de goda vännerna G och M en enastående middag på "Den gamle och havet". En italiensk restaurang med mycket fisk och skaldjursrätter. Vi lämnar en stark rekommendation.

Tenuta Sella&Mosca.
Det blev ett vin på den vita (gröna) druvan Torbato. Detta är en lokal druva för Sardinien. Det blev vår första bekantskap med ett vin gjort på denna druva. Producent är Sella&Mosca. Sardiniens största vinproducent med en årsproduktion på cirka 7,5 miljoner flaskor.
Vid milleniumskiftet, och då menar jag när 1800-talet blev 1900-talet, började ingenjören Sella och advokaten Mosca att anlägga de nuvarande vingårdarna. Båda hade sitt ursprung i Piemonte. Idag har dom vingårdar spridda över i stort sett hela Sardinien och med en yta på 540 ha. Du som vill veta mer om den här producenten klickar här.
På SB finns endast ett vin på druvan Torbato och det är ett mousserande. Sella&Mosca representeras med 8 viner varav ett finns i det ordinarie sortimentet.

Dom gör runt fyra varianter på druvan Torbato. Vårt vin Cuvée 161 från året 2015 är deras toppvin på den här druvan. Druvorna kommer från en vingård utanför Alghero (nordvästra hörnet på Sardinien). Druvorna mognar sent. Efter att de pressats får de ligga med skinkontakt en kortare tid. Jäsningen varar runt 20 dagar och äger rum under en relativt låg temp. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning en kortare tid. En liten del sker på barriquer av ek.

Färgen går i en guldgul nyans.

Ett ganska aromatiskt vin med en bra friskhet. Här finns lite citrus, gula äpplen, fläder, gott om torkade örter, någon liten blommighet, en servil ton av krossad flinta och andra mineraler. Rätt så bra tryck i smakerna. Syran är på alerten. I eftersmaken hittar vi mera kryddor, unset vanilj och gula stenfrukter. Detta är både gott, lite annorlunda och matvänligt.
Betyg 4
Jag dricker det här gärna igen och önskar prova det lite mer ingående.

2016 Monteoro
Det fick också bli ett glas Vermintino. Även detta var riktigt trevligt. Druvorna kommer från vinfält på Monte Limbara i Gallura. Vi är då i den allra nordligaste delen på Sardinien.
En kort tid men skinnkontakt efter pressning. Jäsning på ståltankar.
Ett ungt vin som ska drickas ungt. Det lever mycket på sin friskhet och ungdomliga gula frukt (äpplen, päron, stenfrukter). Här finns en hel del steniga mineraler. En liten lätt blommighet kan vi också notera.
Betyg 4-






På vägen hem passerade vi krogen Rolfs Kök. Vi slank in och tog oss var sitt glass rött vin

2015 Langhe Nebbiolo från producenten La Ca Növa
Vi hittar den här producenten någon mil nordost om Alba.
Detta är deras instegsvin på druvan Nebbiolo. Ett år har vinet tillbringat på 30 hl stora Botti av slavonsk ek.
En ung och ganska stram Nebbiolo med en fin frukt i centrum. I doften även rosor, nypon och lite, lite fatinslag.
Smaken är stram med körsbär och något hallon, lite kryddor, någon liten, liten blommighet, nypon och kakao.
Betyg 3+

2015 Binet Jacquet.
Ett vin från Faugères, ett vinområde i Languedoc-Rousillon.
Det är gjort på druvorna Syrah (30%), Carignan (20%), Grenache (20%)Mourvèdre  (20%) och Cinsault (10%).
Jäst och lagrat 10 månader på stålfat. Biodynamiskt certifierade (Demeter).
Lite stramt med en fin syra och mera tillgängligt än Nebbiolon. Fin frukt där körsbär, sv vinbär och björnbär dominerar. Ett påtagligt örtinslag med en touch av mynta och steniga mineraler som i eftersmaken lämnar en känsla av sälta. Gott!!
Betyg 4-


Akt 2
På torsdagskvällen hade vi ett operabesök planerat. Vi såg Trollflöjten. En verkligt fin föreställning
Vi intog en lättare måltid i Oprans Brasserie.
Vi startade upp kvällen med ett glas champagne. Jag vet inte varför jag hade låga förväntningar, men det här var ju faktiskt riktigt gott.
Druvmixen är 40% vardera av Pinot Meunier och Pinot Noir samt 20% Chardonnay.
Lättdrucken med gula äpplen, lite citrus, mariekex och mandlar i såväl doft som smak.
Betyg 4

Hustrun tog en chark- och osttallrik. Själv tog en råbiff. På vårt sedvanliga vis delade vi på maten. Vi var väldigt nöjda båda två med vad vi fick.
Vi drack till detta en ganska hyfsad Chateauneuf-du-Pape. I huvudsak gjord på Grenache, Syrah och Mourvèdre.
Massor av mörk frukt, örter och kryddor i såväl doft som smak. Bra syra och finstämda tanniner. Eftersmaken är medellång.
Betyg 3+
Akt 3
På torsdagens förmiddag träffade vi vännen Toni, som visade oss runt i Nacka. Stort tack för detta.

Torsdagskvällen tillbringade vi på Operan och Trollflöjten.

På fredagen tog vi farväl av vår vän Susan. Det blev en fin stund fylld med mycken eftertanksamhet i Duvbo kyrkas församlingshem.

torsdag 14 september 2017

2006 Vaio Armaron, Serego Alighieri

Förra veckan bjöd på en del gråtrista dagar. Det kändes verkligen att hösten var i antågande. Vi beslöt oss för att en sådan dag måste förgyllas med lite Amarone. Det fick bli en av våra absoluta favoriter, som vi druckit åtskilliga årgångar av. Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993199720032004200520062007,  20082009 och 2011.

Druvmixen är Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Den klassiska blandningen och med en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.
Druvorna växer på vingårdar belägna på Serego Alighieris ägor i den lilla byn Gargagnago (några mil rakt västerut från Verona).

En helt fantastisk amarone, som nu efter elva år verkligen är i högform och kommer så förbli i flera år framöver. Den behöver ett par timmar i karaff för att komma till sin rätt, men vilken magisk upplevelse det blir då.

En stor och intensiv doft av mörka bär, plommon, örter , lite torkad frukt och kakao.

Den verkliga upplevelsen kommer när vi börjar sippa på vinet. Vaio 2006 har allt det en önskar sig av en amarone. Kraft och intensitet i den mörka frukten (körsbär, björnbär, plommon), lite finstämd torkad frukt (aningens russin men mer fikon, dadlar, katrinplommon), kakao, örter och lite fat. Syra som ger friskhet och små nätta tanniner som bjuder lite motstånd. Och så den magiska eftersmaken. Så komplex: mörk frukt, torkad fukt, mörk choklad, espressokaffe, körsbär och körsbärskärnor. Det lilla bittra avslutet. Ljuvligt!!
Vi sammanfattar: Kraft och intensitet, elegans och balans.

Betyg 5

På "Bolaget" är det 2011 som gäller för 399 kr. Den har förutsättningar att bli precis lika bra som 2006, men tålamod i tre/fyra år krävs nog. Vintankar har så klart fyllt på sitt lager med Vaio 2011.

onsdag 13 september 2017

2012 Villa Spinosa "Jago", Ripasso Superiore

Det var genom Ripasso, som vi en gång i tiden (runt millenieskiftet) fick upp ögonen för vinerna från Valpolicella. Några år senare kom Amarone in i bilden. Idag är det inte alls lika vanligt att vi dricker Ripasso. Alltför många är väldigt fruktdrivna med ambitionen att likna en Amarone. Det finns dock några undantag och ett av dessa Villa Spinosas Ripasso.

Bilden är knyckt från importörens hemsida.
Villa Spinosa är en producent med sitt säte i området Jago någon km sydväst om Negrar vid foten av berget Masua. Deras vingårdar ligger i de tre områdena Jago, Figari och Costa del Buso. Dom gör hela skalan av Valpolicella viner: Classico, Superiore, 4 Amarone varianter och så en Recioto.
Vi ska nu prova årgång 2012. Vad vi tyckte om 2011 läses här.

Deras Ripasso görs på druvorna Corvina (40%), Corvinone (40%) och Rondinella (20%). Druvorna får ligga och torka i knappt 20 dagar innan de vinifieras. Detta vin hälles sedan på skalrester från tillverkningen av deras Recioto för en andra jäsning.
Vinet får sedan vila upp sig runt ett år på en blandning av stora och små (tonneaux och barrique ) ekfat. Slutligen får vinet ytterligare ett år på stora ektunnor av Slavonsk ek innan det buteljeras.

Detta är en Ripasso helt i min stil. Inga som helst ambitioner att bli amaronelik. Den lever helt och hållet på sin egna charm och det räcker mycket långt.
Jag tycker att den känns både lite slankare och stramare än vad många andra Ripasso gör. Detta gör den också förträfflig såsom ett vin till vardaglig mat.
I doften hittar jag röda bär såväl körsbär som skogsbär. Ett hyfsat stort inslag av örter och kryddor. Små försiktiga spår från fatlagringen finns där också.

I munnen känns det slankare, lite stramare och med en liten syrligare karaktär än många andra ripassoviner. Precis som jag minns den föregående årgången. Smaken av syrliga körsbär dominerar. Samlingen skogsbär ger det en mörkare ton. Inslaget av örter är påtagligt. Det finns också en lätt liten pepprig ton som förhöjer njutningen. En alert och vital syra ger vinet en härlig friskhet liksom tanninerna, som småkrafsar i gommen.
Eftersmaken är medellång och här får frukten och kryddorna sällskap av aningens mörk choklad, några krossade körsbärskärnor, lite, lite lakrits, en diskret blommig ton samt unset vanilj.

Betyg 4

Hos Systembolaget är priset 259 kr. Det finns en massa olika Ripassoviner på SB som är billigare, men ett fåtal som håller den här höga klassen.

tisdag 12 september 2017

2013 Aroa

Vi testar ännu ett vin från det lilla området Emporda i nordöstra Spanien. Vi fick upp ögonen för viner härifrån efter att vi träffat den svenske importören Vinua tidigare i våras. Vi gillade vad vi fick prova och det resulterade bl a i ett blogginlägg om Masia SerraVi köpte också två lådor med lite blandade viner dels en Masia Serra låda och dels en Emporda lådaVi drack i somras 2011 Gneiss. Ett vin gjort på Cabernet Sauvignon och en liten slatt Grenache. Riktigt gott!



Turen har nu kommit att testa vinet Aroa i version 2013. Masia Serra är producent till även detta vinet, som är gjort på druvorna Grenache (80%) och Marselan (20%). Den senare är en druva jag tror att jag inte druckit något av tidigare. Du som vill veta mer om druvan klickar på länken till Wikipedia. Aroa har fått ligga till sig i 12 månader på lättrostade franska ekfat (Allier). Knappt 3 000 flaskor gör dom av det här vinet.
Vinet har fått sitt namn efter ägarfamiljens dotter och tanken är att skapa ett vin som går i linje med hennes karaktär. Allt en enligt producentens hemsida.

Färgen har en djupröd nyans med lite violetta stråk ut mot glaskanten.
Doften ger oss en röd bärsamling, steniga mineraler och en del inslag från fathanteringen.
I gommen får vi ett vin som har både kraft och elegans samtidigt som vi upplever det mjukt och behagligt.
Visst finns här en intensitet och tryck i den mogna lite mörka frukten: björnbär, hallon, körsbär och i de medelhavsaktiga örterna. En bra syra som tillsammans med de smånafsande tanninerna ger vinet en ryggrad och skapar samtidigt en fin balans. Eftersmaken är medellång och där får den mörka frukten och örterna sällskap av lite lakrits, espresso, mörk choklad och unset vanilj.
På det hela ett trevligt och matvänligt vin som går alldeles utmärkt till de flesta kötträtter. Varför inte till någon av höstens köttgrytor.
Betyg 4
Vinet säljs endast i kolli om sex flaskor och priset är 233 kr per flaska. Det ingår också i Masia Serra lådan om sex flaskor fördelat på fyra olika viner. Ett bra alternativ för den som är nyfiken på vad den här producenten kan prestera.