onsdag 20 september 2017

Två lysande Champagner: Vilmart Cuvée Rubis och Paul Détune BdN

Vi hade några vänner på besök i söndags. Vi har alla nått den ålder då vi själva bestämmer över vår tid och det var det så att en söndagsmiddag med några viner var det som passade oss alla bäst.
Vi startade kvällen med roséchampagne och lite tillbehör. Våra hemmagjorda grönkålschips(egen odlad grönkål) gjorde en smärre succé.
Vilmart & Cie Cuvée Rubis
Vilmart & Cie är en producent som Vintankar håller högt. Firman grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.
Enligt deras hemsida tillverkar dom sex varianter av champagne: Grand Réserve, Grand Cellier, Cuvée Rubis, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Milleéime samt Ratafia.

Vi har tidigare druckit och skrivit om deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 som var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Deras toppvin Coeur de Cuvée 2008 var helt enastående.
Nu blir det dags för rosé-varianten och därmed har vi druckit fem av de sex cuvéerna. Det blir att jaga Ratafia för att fullborda det hela.

Cuvée Rubis är gjord på Pinot Noir (90%) och Chardonnay (10%), som vuxit på vinstockar som är dryga 30 år gamla. Vanligtvis görs den på en blandning av två årgångar. Stämmer mina anteckningar så är den gjord på årgångarna 2011(20%) och 2012 (80%). Vinet har fått mogna i cirka tio månader på stor ekfat. Vår champagne degorgerades i oktober 2014.

Färgen går i en laxrosa nyans med en dragning åt orange.
Doften är lite diskret, men vi kan känna igen smultron, skogshallon och någon liten ton av citrus. Vi kan precis ana oss till lite nybakat bröd också.
I munnen känns den mer elegant än kraftfull. Väldigt lättdrucken. Precis som i doften återkommer smultron, skogshallon, lite syra från röda äpplen och någon liten ton av citrus. Medellångt avslut med en del mineraler, både steniga och kalkaltiga sådana. Alldeles i slutet kommer en liten bitterhet som får oss att tänka blodgrape.
Väldigt god och har en härlig friskhet samt en mycket fin balans.
Betyg 4

Paul Déthune Grand Cru Blanc de Noir.
Även detta en producent som vi verkligen högaktar. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat tre av dom och två för mig nya cuvéer (BlancdeBlanc och À L´Ancienne) är beställda. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där.
Deras Cuvée Prestige och Extra Brut har vi druckit och skrivit positivt om. Fast vår favorit är den vi dricker den här kvällen dvs BlancdeNoir.


Den är gjord enbart på druvan Pinot Noir. Den har fått mogna i 205-liters ektunnor. Kvällens flaska buteljerades i april 2013 och degorgerades i juni 2015.

Här finns det betydligt mer kraft och komplexitet (främst i smaken), ändå kan vi ana oss till att den kommer att utvecklas ytterligare de närmaste åren. Den som ligger på några flaskor behöver inte ha så bråttom. Det är en alldeles utmärkt "matchampagne".
I doften hittar vi röda bär, en del mineraler, lite citrus, röda äpplen, unset vanilj och nybakat bröd
Visst är doften trevlig, men det är det vi känner i gommen vi går igång på: smultron, hallon, röda äpplen, blodapelsin, blodgrape, steniga mineraler och lite kryddor. Lång eftersmak men liten kryddighet och inslag från fatlagringen. En fin balans mellan smaker och den trevliga syran.
Betyg 4+

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Trevligt inlägg! Jag håller med om att Vilmart och Déthune är härliga producenter! Men för att vara lite petig: en ratafia är ingen champagne, utan ett starkvin! Den görs i regel på vin från den sista pressningen, som inte får användas för att göra champagne, som man sedan tillsätter alkohol till och låter lagra på fat i några år. Det kan absolut vara en intressant upplevelse, och Vilmarts ratafia lär var en av dem som är fullt drickbara, men det är alltså ingen champagne! :)

    M v h,
    Martin

    https://champagne-bloggen.blogspot.se

    SvaraRadera