onsdag 7 december 2011

Sancerre Les Pierrottes, 2005, Claude Riffault

Söndagar har blivit en dag då vi ofta har fisk till middag. Vi köper vår fisk av Martin(Fiskbilen) i Frillesås. Bra pris och enastående kvalitet.
I söndags var det pocherad bergtunga med en rotfruktsgratin och trattisar. Det var första gången vi prövade detta recept och det föll ut till stor belåtenhet.

Sancerre Les Pierrottes 2005.
Vi har här ett vin från Sancerre, som till 100% är gjort på Sauvignon Blanc. Producent är Claude Riffault och importör är Tryffelsvinet. De skriver så här på sin hemsida om producenten:
Claude Riffault är ett vinhus som har odlat vin i fyra generationer. Ett familjeföretag som utvecklats och moderniserats med de yngre generationerna och drivs idag av unga och entusiastiska vinmakare. De odlar vin på 13 hektar enbart i Sancerre och utspritt över 4 byar i området. De flesta vingårdarna ligger i bästa lägen på branta syd- och sydost-sluttningar där de utsätts för maximalt antal soltimmar och skyddas mot hårda vindar.
Vingårdarna behandlas försiktigt och med respekt för naturen med metoder som kan liknas vid den biodynamiska odlingen. Bland annat låter man ogräs växa mellan vinraderna för att dra till sig insekter och för att skapa dynamik och konkurrens i vingården, allt för att skapa en så karaktärsfull druva som möjligt. Riffault håller ett relativt lågt skördeuttag och hård beskärning i vingården för att garantera en optimalt mogen och utvecklad druva.

Just det här vinet kommer från två planteringar med flinta sten. 
Vi har i glasen en ljus, ljusgul färg.
Vi sniffar och får en svag doft av gröna äpplen och lite citrus. Möjligen är vinet lite väl kallt. Mycket riktigt så tillstöter efter ett tag lite tropiska frukter och lite flinta. Vi känner inte de typiska sauvignon blanc dofterna, som vi lärt oss uppskatta i de Nya Zeeländska varianterna. På en blindprovning hade vi definitivt gått fel.
Vi smakar och får ett väldigt fräscht vin i munnen. En riktigt trevlig syra som balanserar de gröna äpplena, limen och de tropiska frukterna. En häftig mineralton ger sig snabbt tillkänna. Det känns riktigt hur plantorna har växt mellan all flintasten. En tämligen lång eftersmak, där en liten grapefrukt ger en viss bitterhet. Precis i slutet slår, helt överraskande, en honungston till. Inte den där söta sliskiga utan en alert och pigg hunungskänsla. Nästan lite exotisk och ger ett plus i kanten.

Betyg 3+.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar