tisdag 5 januari 2016

Brunelli till osten och chokladdesserten

Det förra inlägget handlade om Nyårsaftonens champagner. Det kommer lite senare i veckan ett inlägg om de tre rödviner vi drack till huvudrätten. Dagens inlägg blir om två viner från min favoritodlare i Valpolicella. Brunelli håller en hög klass på alla sina viner allt ifrån de enklaste Valpolicellavinerna till sina två topp amarone. Den som vill veta mer om Brunelli kan läsa vad jag skrivit efter mina två senaste besök. Du hittar ett av dom på Amaroneguiden och förra årets besök med Club Amarone hittar du på min egna blogg.

Vi drack Titari 2010 till kvällens hårdostar. Årgång 2009 har jag tokhyllat bl a här. Jag drack den nya årgången 2010 i somras. Den nådde inte riktigt upp till 2009, men inte så långt ifrån. Det kändes då som om den behövde ytterligare en tid på sig. Och visst har den tagit något steg till mot himmelens höjder, men ännu inte till den magiska 2009:ans nivåer.

Förstå mig nu rätt. 2010:an är riktigt förbaskat bra. Det är ju bara det att 2009:an är bland det bästa jag druckit i amaroneväg.

Doften är stor och med en underbar mörk frukt i centrum. Lägg därtill lite örter och torkad frukt. Alkoholtonen är nu nästan helt borta och infångad av frukten.
Den här kan man dofta länge på.

I munnen känns det att vi har att göra med ett ungt vin med ännu inte inte helt utvecklade smaker. Ändå är det gott, ja rent av riktigt gott. Initialt är det en kompott av mörk frukt vi känner: Körsbär, blåa plommon, skogsbär. Efterhand tar örterna och den torkade frukten sig fram. Tonen av russin är mer tydlig i 2010:an än i 2009:an. Här finns också en vital syra och smånätta tanniner. Eftersmaken är formidabel, där kompletteras frukten med kakao, lite espresso och lite fat.

Ett underbart vin till våra hårdostar: Parmesan, Gruyère och Vesterhavsost.
Betyg 4++
2012 Recioto.
Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 25% och Molinara 5%. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca åtta månader på fat av fransk ek. Slutligen runt sex månader på flaska innan det börjar att säljas. Liten annan druvsammansättning, kortare tid på ekfat och lägre alkoholhalt. Det senare gör också att det blir kvar en större restsötma i vinet.

Det är en stor, ja nästan yppig doft av mörka bär. Främst är det körsbär vi känner, men även skogsbär och blåa plommon. Lite torkad frukt finns där liksom en söt piptobaks ton.  I bakgrunden en blyg viol. Hela tiden med en stor fräschhet i doften.
I munnen är det söta mörka körsbär och torkad frukt som dominerar. Här finns också lite örter, skogsbär och mörk kvalitetschoklad. Visst är sötman påtaglig, men det finns en stor friskhet som ger vinet en underbar karaktär och skapar balans mellan frukten, sötma och syran. Eftersmaken är lång med mer torkad frukt, kakao och en liten lätt bitterhet från körsbärskärnor.
Bara så gott!!
Betyg 4+

Hustrun hade gjort en dessert med en trio chokladvarianter. Recioto är det perfekta vinet till chokladdesserter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar