onsdag 1 juni 2016

2004 Casa dei Bepi, Viviani.

I lördags spelades finalmatchen i herrarnas Champion League. Du som läser bloggen vet att när det vankas CL-matcher, ja då vankas det amarone hos Vintankar. Naturligtvis inget undantag den här lördagskvällen. En final kräver så klart något extra. Det fick bli finalen dvs vår sista flaska av årgång 2004 av Vivianis Casa dei Bepi.
Viviani är en producent vi besökt ett flertal gånger, även om det är några år sedan senast. Deras prestigeamarone  Casa dei Bepi tillhör vår absoluta favoriter. Vivianis har sin vingård någon mil norr om Negrar.
Vi har bloggat ett par andra årgångar bl a 20032004 och 2006, även om senaste gången jag provade 2006 var lite av en besvikelse


Vinet är gjort på Corvina (70%) och Rondinella (30%). Vinet har fått tillbringa runt tre år på ekfat och därefter ett år på flaska innan det är redo för marknaden.

Doften är stor och mäktig. Massor av torkad frukt, körsbär, aningens örter och kakao. Ytterst elegant i sin framtoning. Det är en njutning i sig att bara sitta och småsniffa på det här vinet.

I munnen möts vi av en stor, komplex och kraftig smak av solmogna, söta, mörka körsbär, björnbär, lite blåbär och blåa plommon. Här finns en ordentlig portion torkad frukt med ett tydligt russininslag, men utan att russinen tar överhand. Lite finmalda örter. En bra syra ger vinet den nödvändiga friskheten. Tanniner finns här, men dom är alldeles sammetslena. Eftersmaken är på amaronevis gigantisk lång med mera mörk frukt, fikon och russin. I avslutet får vi den där bitterljuva tonen från högklassig mörk choklad.
Det här är ju bara så förbålt gott. Det som utmärker Casa dei Bepi är balansen och elegansen. Här finns det få övermän i amaronevärlden.
På etiketten står det 16%. Det är ju en hög alkoholhalt, men vi märker inget av detta. Alkoholen är så infångad i frukten att vi överraskas av att det verkligen är 16%.

Vi är fyra som delar på flaskan. I förlängningen av fotbollsmatchen delar vi på den lilla slatten som är kvar. Ett glas räcker länge. Både doft- och smakorganen har då fått sitt lystmäte.

Betyg 5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar