torsdag 19 oktober 2017

Två Champagner: Hatt e Söner Blanc de Blancs 2008 och Alfred Gratien Brut Millésimé 2004

Vi hade några av våra goda vänner och grannar på middag i lördags. Kvällen började med att vi drack lite bubbel och hade "grönkåls chips" som tilltugg. Vi valde även en champagne till förrätten, som var en bit rostat bröd med lite ljummet krabbkött på.
2008 Blanc de Blancs, Grand Cuvée från Hatt et Söner
En alldeles underbar och pratvänlig champagne. Helt perfekt att öppna kvällen med.
Producenten håller till runt byn Bergères-les-Vertus. Precis som namnet indikerar  så är svenskar inblandade som ägare. Vintankar har provat ett par olika årgångar av deras Blac de Blancs bl a  2005 och 2006. Deras Extra Brut är inte heller den så tokig. Hatt et Söners toppchampagne "Le Grand-Père" är så klart riktigt bra, men den ligger prismässigt nära en tusing.

Blanc de Blancs betyder att den är gjord enbart på druvan Chardonnay. Druvorna kommer från ett par olika vingårdar, men samtliga rankas väldigt högt och har Premier Cru- eller Grand Cru-lägen.
Doften har en frisk fläkt över sig och domineras av gröna äpplen, lite citrus och grusiga mineraler med någon ostronskalsnyans. I bakgrunden finns ett floralt inslag tillsammans med aprikos och nybakat bröd. Trevligt!


Vi tar en klunk och kan omedelbart känna smaken av citrus, gul/gröna äpplen och lite aprikos/persika/nektarin. Farligt lättdrucken, men med en fin karaktär. Eftersmaken är av medellängd med mera gula stenfrukter, tydliga snäckskalsmineraler , mariekex och en lite grapefrukt alldeles i slutet.
Fasligt gott idag. Helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på.
Betyg 4+

För dryga veckan sedan drack jag 2008 Cuvée Paradis från Alfred Gratien. En alldeles strålande champagne.
Den här helgen fick deras Brut Millésimé från året 2004 sällskapa med vår krabtoast. Druvmixen är Chardonnay (68%), Pinot Meunier (19%) och Pinot Noir (13%).
Precis som Gratiens andra champagner har jäsningen ägt rum på ekfat. Den har också fått ligga till sig i nästan 18 månader på gamla ekfat innan den tappats upp på flaska.
Även denna är riktigt bra, men trots att den är fyra år äldre har den en mer ungdomlig touch och känns lite mera återhållsam framförallt i smakerna.
Doften är frisk med citrus, äpplen och mineraler som främsta markörer.
I munnen känns det att den inte riktigt vill släppa till och att den har mer att bjuda på än det vi känner på lördagskvällen. Vi kan ändå notera fina gula äpplen, någon liten ton av citrus, rostat bröd, nötter och lite gula stenfrukter. Syran är påtaglig. Absolut inte vass, men ändå skarp på något sätt. Det finns en fin eftersmak med syrliga äpplen och blodgrape.
Vi hade en slatt kvar till söndagsmiddagen. Det hade hänt en hel del. Nu bjuder den ju upp ordentligt och visar både elegans och komplexitet. Syran känns nu bara frisk.
Riktigt gott.
Betyg 4+
Den kostar 369 kr på Systembolaget, vilket måste betraktas som ett bra pris för en champagne av den här kvaliteten. Det finns en del flaskor kvar på lite olika Systembolag, däremot går den inte att beställa på nätet. Du kan alltid ringa till "ditt" Systembolag och be att dom tar hem den.

tisdag 17 oktober 2017

2012 La Porta di Vertine Chianti Classico

Häromveckan drog vi korken ur vår sista flaska av den här Chiantin. Vi hade just fått besked av Gabriel på Bristly Wine att producenten lagt ner sin vinframställning. Vinmakaren bakom La Porta di Vertine har nu börjat samarbeta med en annan vingård i Montalcino - Terralsole. Så klart beställde vi ett par flaskor för att bilda oss en egen uppfatning om vinerna. Återkommer till dessa senare i höst.
Vi skrev lite om La Porta di Vertine i februari 2016. Du hittar den informationen här.

Vinet är gjort på i huvudsak druvan Sangiovese, men med en liten slatt Canaiolo och Colorino.
Ekologisk odling.

Doften präglas av körsbär, läder, våt jord och en floral ton.

I munnen är det de syrliga körsbären som sätter tonen. De kompletteras med slånbär, hallon och lingon samt ett knippe trevliga örter.
Syran och tanninerna balanserar frukten på ett väldigt trevligt sätt samtidigt som de ger en ordentlig ryggrad åt den här Chiantin. Först i avslutet känner vi lite torkade rosor och aningens toner av ekfat.
Ett trevligt och gott vin som lätt förgyller vardagen. Kanske inte det mest eleganta och komplexa vinet, men ett gediget hantverk och ett vin som gör sig särdeles bra till diverse vardagliga kötträtter.
Betyg 4
Vi betalade, om jag minns rätt, 199 kr på SB. Där fick man mycket vin för pengarna!

måndag 16 oktober 2017

2009 Valpolicella Superiore, Quintarelli

I förra veckan spelade Sverige VM-kval i herrfotboll. Till CL-fotbollen dricker Vintankar alltid Amarone. Nu var det ju VM-kval och dessutom var allt bättre än en sjumålsförlust detsamma som vinst En något absurd situation, så vi nöjer oss med en Superiore. En av de mest avancerade som tänkas kan.
Bakom det här vinet finns den legendariske Giuseppe Quintarelli. Han gick bort i jan 2012 vid 84 års ålder, men vingården lever vidare genom hans barn. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Verona i Cerè i Negrardalens östsida.
Druvblandningen är 55% Corvina och Corvinone, 30 % Rondinella och 15% en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese.  Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av drygt 30 år.
En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart, en del druvor torkas och vinifieras som på amaroenevis. Sedan blandas dessa och får ligga på stora fat av slavonsk ek i fem till sju år.
Quintarelli har alltid levt efter principen att släppa vinerna då de är drickklara, vilket ofta inneburit att varje årgång har släppts långt senare än vad andra odlare gjort i Valpolicella.

Doften är stor, kraftfull och komplex, därtill finns en bra friskhet. Vi kan känna de typiska mörka körsbären, lite örter och torkad frukt. Det finns i bakgrunden en skön blommighet som drar åt rosor och violer.

Vi smakar på vinet och visst finns här elegans och komplexitet, men trots sina åtta år känns vinet ungt och inte fullt utvecklat. Vi känner söta, mörka körsbär, björnbär och blå plommon, någon nypa örter och en del torkad frukt. Här finns en välbalanserad syra och finstämda tanniner. Likaså är det en lång och komplex eftersmak.
Just nu tycker jag inte att 2009:an uppvisar det djup och intensitet i smakerna, som jag är van vid från Quintarellis sida. Kraven och förväntningarna är ju skyhöga.
Med detta sagt så är det ändå en Superiore som väldigt få Valpolicellaviner kan mäta sig med.
Nästa flaska öppnar vi om något år eller två.
Betyg 4+

söndag 15 oktober 2017

2012 Amarone Riserva "Titari" och "Inferi" från Brunelli Wines

Vi köpte någon gång i somras lite viner från Brunelli Wine bl a de nya årgångarna av deras Amarone Riserva dvs "Titari" och "Inferi". Årgången är således 2012. Jag har nu fått besked att importören fått hem den årgången till Sverige och att den därmed finns tillgänglig i beställningssortimentet.

Du som följer bloggen vet att Vintankar inte bara har sina tankar utan även hjärtat hos den här sympatiske producenten. Vi har under 2017 haft ett samarbete med Alberto, där vi berättat lite om vad som hänt på vingården under den senaste månaden. Septemberrapporten kan du läsa här.
De båda riservorna Titari och Inferi har vi druckit ett flertal årgångar av. De är två helt enastående Amarone, där varje årgång levererat stora vinupplevelser.
Klicka på resp årtal så får du vårt omdöme om tidigare årgångar. Titari:  20092010 och 2011Inferi: 2000 och 2009, 2010 och 2011.

Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från
från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats.
Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.
Vi kan återigen konstatera att Titari är ett formidabelt vin. Visst är årgång 2012 ännu ungt och kräver i nuläget en rejäl luftning (vi lät det få två timmar på karaff), men gör man det så får man en amarone av allra yppersta klass.
Doften är stor, komplex och fylld av en läcker mörk frukt, som tillsammans med lite läder, jord, örter, torkad frukt, kakao och aningens kolasås gör det till en ljuvlig sniff- och doftupplevelse. Någon liten alkoholton kan vi initialt skönja, men inte alls på samma sätt som 2011:an uppförde vid motsvarande tidpunkt.
Det är när vi tar den första klunken, som vi nästintill blir hysteriskt upprymda. Vilken fantastisk amarone! Vilken intensitet och kraft i smakerna! Den komplexa frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, några svarta vinbär, blåa plommon och ett sällsamt inslag av skogshallon får oss att jubla.
Lägg på lite örter och torkad frukt tillsammans med den trevliga syran och finstämda tanninerna, så går vi nästan upp i brygga. Tanninerna är särskilt värt att nämna. De är visserligen avrundade och tämligen mjuka, men ändå påtagliga och bjuder det där lilla motståndet, som en kvalitetsamarone ska ha enligt vår bok.
Eftersmaken är packad med söta mörka körsbär, någon liten, liten ton från russin och den bitterljuva smaken av riktigt mörk choklad.
Betyg 5-
Strålande bra idag med två timmars luftning. Visst kommer det att utvecklas de närmaste två tre åren


Campo Inferi är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Corvinone (5%). Druvorna kommer från en vingård med samma namn som vinet. Den är belägen 350 meter över havsytan. Selektering, torkning, jäsning, lagring följer samma mönster som för Titari.
Det som skiljer Inferi och Titari åt är växtplatsen och druvsammansättningen. Jordmånen där druvorna till Inferi växer innehåller mera lera och kalkstenen består av mindre bitar. Titari har 10% mindre Rondinelladruvor och motsvarande mängd mer Oseleta.
Vi låter Inferi få två timmar på karaff innan vi häller upp vinet i våra glas. Precis på samma sätt som vi gjorde med Titari. Vi provar vinerna bredvid varandra.
Det första vi slås av är att Inferi inte alls blommar ut på samma sätt som Titari. Inferi känns lite mer stum och sluten, som om den kräver längre luftning och mer tid för att komma till sin rätt. Lite av det händer också under kvällen, där Inferi hela tiden växer, men upp till Titaris höjder når den inte den här kvällen.
Men visst, här finns en elegant och komplex doft av mörka bär, lite torkad frukt, kakao och någon liten kryddighet.
I munnen känns de typiska körsbären, söta och mörka. Här finns också mörka plommon och lite andra mörka bär. Vi noterar både örter och mörk choklad samt torkad frukt. Samma fina syra som hos Titari. Även Inferi har ett finstämt inslag av tanniner, men inte riktigt lika alerta som hos Titari utan mer åt det sammetslena hållet. Eftersmaken är lång och går lite i samma stil som hos Titari, men har inte riktigt samma djup i nuläget.

Betyg 4+

Både Titari och Inferi kom nyligen i Systembolagets beställningssortiment. Titari kostar 760 kr och Inferi 641 kr.

fredag 13 oktober 2017

2008 Cuvée Paradis, Alfred Gratien

Vi har inte druckit så mycket av champagneproducenten Alfred Gratiens olika cuvéer. Deras Cuvée Paradis från 2008 har föregåtts av ett gott ryckte, så vi slog till och inhandlade ett par flaskor.
Alfred Gratien har en historia som tog sin början 1864 i Épernay. Ansvarig för själva verksamheten är idag Nicolas Jaeger fjärde generationen champagnemakare hos Alfred Gratien.
Den här champagnen är gjord på druvorna Chardonnay (65%) och Pinot Noir(35%), som uteslutande vuxit på vingårdar belägna i Premier Cru och Grand Cru områden. Jäsningen äger rum på 225 liters ekfat, som använts fyra gånger tidigare till Chablisviner. Efter andra jäsningen på flaska ligger vinet på jästfällningen i minst 48 månader.

Vi möts av en lätt och tämligen elegant doft, där röda äpplen, citrus (apelsinskal), mariekex och regnvåt grusgång utgör huvudinslagen. En försiktig ton av gula stenfrukter kan vi också notera.
Det är en inbjudande och inspirerande doft, som höjer förväntningarna på smakerna.
I munnen är det en härlig friskhet och underbar syra som tillsammans med den livgivande moussen får oss att nicka belåtet och fylla på våra glas. Smakerna då! Det börjar med en samling gula stenfrukter: plommon, persika, aprikos, nektariner och mango, som efterhand blandas upp med citrus av det rödaktiga slaget (apelsin, mandarin), gulröda äpplen med en ljuvlig syrlighet. Ett påtagligt inslag av bröd noteras.
I det långa avslutet hittar vi de grusiga mineralerna vi kände i doften fast nu tillsammans med nötter, lite nougat och unset honung alldeles i avslutet.
En strålande champagne som balanserar syror, frukt, bröd och mineraler på ett underbart sätt. Och ändå tror jag att den ståndaktige som lägger undan någon flaska ett par år kommer att belönas rikligt.

Betyg 4++

Priset på SB är 549 kr. En slagning på SB:s hemsida visar att det ska finnas 6 olika butiker med saldot 1, då vet vi att just saldot ett väldigt ofta betyder att det är slut. Det går heller inte att beställa.



onsdag 11 oktober 2017

2006 Serra della Contessa, Etna Rosso

Fredagskvällens vin hämtade vi från Etna. Det är vår sista flaska av den här årgången. Vi har tidigare skrivit om 2001 liksom kvällens årgång 2006. Vid en sortimentsprovning förra året testade vi årgång 2012.
Producent är Benanti, vars vingårdar ligger på Siciliens östkust i närheten av samhället Catania, mellan Messina och Syracuse. Druvorna till det här vinet hämtas från den vingården som är belägen vid Monte Serra i kommunen Viagrande. Vinet är en blandning av druvorna Nerello Mascalese (huvuddruva) och Nerello Cappuccio, som vuxit på vinstockar som är upp mot 100 år gamla.
Vinet har fått macerera tillsammans med druvskalen under en längre tid på 52 hl stora ekfat. Efter jäsningsproceduren har vinet fått ligga till sig dryga året på 225 liters barriquer av ek.



Här finns en mycket tilltalande doft, där de fina mogna skogsbären samsas med läder, regnvåt jord, söt piptobak, lite sommarblommor och kryddor.

I munnen kan vi känner smaker av blå plommon, mörka körsbär, lite hallon och diverse andra skogsbär. Det finns ett påtagligt inslag av örter och kryddor. Vi tycker oss känna både vitpeppar och kanel. Vinet har fortfarande en fin och bra syra, som ger det en friskhet. Tanninerna finns där och nafsar lite försiktigt i gommen, men jämfört med för två år sedan har dom rundats av och vi upplever vinet idag som lite mjukare och rundare. Eftersmaken är kanske något längre än medel och där dyker det upp en del mineraler som drar åt lite krossade flintastenar, någon liten ton av lakrits, unset vanilj och aningens rödklöver.
Väldigt gott och vinet är nog nära sin topp med de begynnande mognadstonerna som finns där.
Betyg 4

En sökning på SB:s hemsida visat att det för närvarande inte finns något vin från Benanti hos SB.
Serra della Contessa brukar dyka upp med jämna mellanrum och då gäller det att hålla sig framme.

måndag 9 oktober 2017

2015 Amedeo Custoza Superiore, Cavalchina

Det har gått mer än en månad sedan vi drack det här vinet. Jag hittade lappen med lite snabbt nerklottrade noter. Vinet är så pass trevligt och gott att det är värt en egen bloggpost, så det är bara att leta i minnets gömmor.

Vingården Cavalchina ägs och drivs idag av bröderna Luciano och Franco Piona. Familjen Piona förvärvade 1948 den här gamla vingården med anor från 1800-talet. Vi befinner oss strax sydost om Gardasjön i området som heter Custoza. Idag äger bröderna runt 30 ha vingårdar fördelade på områdena: Valpolicella (Torre D´Orti), Bardolino, Custoza, och Mantua (Bordeaux druvor).

Kvällens vin Amedeo har rönt mycken uppmärksamhet och har dryga tiotalet gånger fått Tre Bicchieri i vinbibelen Gambero Rosso.
Vinet är gjort på druvorna Garganega (40%), Fernanda (30%), Trebbianello (15%) och Trebbiano Toscano (15%).
Druvorna vinifieras var för sig och blandas sedan i maj året efter skörd. Två månader får vinet vila upp sig på flaska innan det går ut på marknaden. Lite kuriosa: druvan Fernanda fryses innan den pressas och sedan får jäsa på stålfat. Allt i syfte att behålla druvans aromatiska karaktär.

I doften hittar vi mogna gula stenfrukter, någon tropisk frukt, grusiga mineraler, någon liten örtighet och honung. Lite annorlunda, spännande och väldigt tilltalande.

I munnen återkommer de mogna, gula stenfrukterna liksom den tropiska frukten från doften. En påtaglig smak av havtorn noteras. Allt i en liten örtig och kryddig stil. I bakgrunden finns en sommaräng. Strukturen ger en smörig känsla. Detta är ett vin med en ordentlig kropp och bra tryck i smakerna.
Ett vin som vi verkligen tar till oss. Till vår grillade lax var det en hit.
Betyg 4

Vinet köptes i somras från beställningssortimentet hos Systembolaget. Pris 222 kr. Väldigt mycket vin för dom slantarna.

söndag 8 oktober 2017

2010 Marcenasco Barolo från Renato Ratti

Sonen med sambo hade aviserat att dom tänkte hälsa på oss en vanlig torsdag i oktober. Vi hade nyss köpt ett styckat vildsvin. Vi letade på nätet och hittade ett recept på vildsvinsgryta. Ur källaren tog vi upp en Barolo från 2010. Från trädgårdslandet lite rotfrukter. Vi fick en mycket trevlig torsdagskväll med intressanta och givande samtal till den goda maten och det goda vinet.
1965 köpte Renato Ratti vingården Marcenasco i kommunen La Morra sydväst om staden Albe. Idag är det sonen Pietro som driver verksamheten. Marcenasco var deras första Barolo. Dom gör ytterligare två vingårdsbetecknade Barolo, en Dolcetto, två Barbera, en Langhe Nebbiolo, ett
vitt vin samt ett rött vin gjort på en mix av Barbera, Cabernet S och Merlot.

Vinet har lagrats i två år på en kombination av ekfat om 2 500 liter och 5 000 liter.

Vi möts av en trevlig och lite småkomplex doft, där röda bär tillsammans med torkade rosor, lite julkryddor, höstskog och svamp dominerar.


I munnen känns den generösa frukten bestående av röda bär (hallon, jordgubbar, körsbär) ganska så omedelbart. Det finns också ett litet mörkare drag av blåa plommon och svarta vinbär. Örter, kryddor och steniga mineraler förstärker de komplexa smakintrycken. I eftersmaken tillkommer rosor, viollakrits, nypon, lite choklad och höstsvamp. Frukten får nästan en liten sötaktig touch. Syran och tanninerna samverkar för att ge vinet både karaktär och ryggrad, vilket gör det här vinet perfekt till vår vildsvinsgryta.

Betyg 4

På "Bolaget" är det årgång 2013 som gäller till priset 289.

fredag 6 oktober 2017

Grekiska viner del 10: 2014 Metagitnion

Dags för nästa avsnitt i vårt grekiska vinäventyr. Den här gången blir det ett vitt nästan orange vin.
Tidigt i våras köpte vi tolv olika viner från den danska importören  Oinofilia. Vi har tidigare skrivit om nio av dessa:
2014 Angels Heart Negoska Rosé
Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko 
2014 Xinomavro Nature
Economou Estate 1999 Sitia

2014 Orgion, Sclavos Winery
Retsina från Tetramythos
- 2015 Assyrtiko de Mylos, Hatzidakis
2015 Aidani, Hatzidakis

2013 Gi&Uranos (Earth&Sky) Thymiopoulos

Evriviadis Sclavos tog sin agronomexamen 1996 och övertog strax  därefter familjens verksamhet. Redan från början var det organisk-biologisk odling som gällde, men efter ett par år ställde han om till Biodynamiskt jordbruk. Geografiskt befinner vi oss i den joniska övärlden på ön Kefalonia i byn Lixouri. Han har satsat på lokala druvor såsom Robola, Mavrodaphne, Tsaoisi, Vostilidi m fl.

Metagitnion är till hundra procent gjort på den mycket lokala druvan Vostilidi från hundraåriga vinstockar.
I början på 2014 drabbades Kefalonia av en svår jordbävning. Sclavos vineri fick så klart stora skador. Trots detta lyckade han ändå med konsstycket att producera en del vin bl a detta mycket speciella vin.
Ingen klarning, ingen filtrering, inget svavel och lagring på använda ekfat har skapat ett vin med en bärnstenfärgad ton.
 Doften är annorlunda och speciell, inte så att den är dålig eller konstig. Jag har bara aldrig stött på något liknande. Ganska så kraftig och väldigt tydlig med torkade nektariner, aprikoser, några sommarblommor, inslag av citrus, nötter och vulkanmineraler. Någon liten oxidativ framtoning har doften.
Ja, det är inte utan att det uppstår en nyfikenhet på hur det smakar .....
Även smaken har sin egna stil. Absolut gott, men annorlunda. Vinet har en en tilltalande friskhet. Den torkade frukten återkommer liksom citrusinslaget och vulkan-mineralerna. Här finns nötter, toner från muscovadosocker, några bokna äpplen och kryddor bl a kanel. Någon liten strävhet som jag tolkar som mycket finkalibrerade tanniner. Lång eftersmak, där även lite vanilj och honung kompletterar den intensiva smaken.
Ett vin vi verkligen gillar.
Betyg 4
 Vinet är köpt av Oinifilia i Köpenhamn. Jag betalade 219 DKK

Vinet funkade alldeles utmärkt till en morotsoppa gjord på egenodlade morötter. En klick Creme-fraiche med ingefära toppade soppan.

Det här enkla receptet från Arla använde vi.




torsdag 5 oktober 2017

Priorat-afton

För någon vecka sedan var vi några goda vänner som träffades för att förbereda oss för höstens vinresa till Priorat. Vi startade med två olika Cava, som du kan läsa om här.
Vi hade sedan gjort ett hederligt gammalt knytis, där alla bidrog med både mat och vin.


Vi provade fyra olika viner till maten. Alla väldigt olika, men mycket goda.

2014 Somni.
Producent är Portal del Priorat, som grundades 2001 av Alfredo Arribas. Tanken har varit att köpa upp dåligt underhållna fält på Priorats branta sluttningar. Idag förfogar dom över 40 ha små vinfält. Odlingen sker enligt organisk-biologiska odlingsmetoder med biodynamiska inslag.
I huvidsak är det Grenache, Carignan, Syrah, Cabernet Franc och Monastrell som odlas.
Jäsningen sker på stål fat. Lagringen sker på franska ekfat. Somni är i huvudsak gjort på Carignan och Syrah med någon liten skvätt Grenache. Vinet har fått mogna i 14 månader på franska ekfat.
Detta var det av kvällens viner som stack ut mest. Framförallt i doften. Vissa av oss hade det som favorit (bl a jag). Andra gillade det inte alls.
En tämligen stor doft, där jord, hö, läder och tobak tar stor plats, men här finns också en fin mörk frukt och örter.
I munnen är det den mörka frukten som tar kommandot. Vi känner blåbär, björnbär, körsbär, slånbär och blåa plommon. Allt förstärkt med finmalda örter, steniga mineraler och ett litet inslag av  blodigt kött. Ett rätt så kraftigt vin med en fin syra och tanniner som biter utan att för den skull bli alltför nårgångna. Eftersmaken är medellång och där får frukten och örterna sällskap av både kakao och lite mocca.
Betyg 4


2014 Marge
Det här är ett vin från den lilla producenten Celler L´Encastell. På sina 8 ha runt byn Porrera har dom under lång tid drivit vinodlingar, men det var först 1999 som dom gjorde viner under eget namn. Vingårdarna ligger på en höjda av 400-650 m över havet.
Den årliga produktionen ligger på drygt 25 000 flaskor fördelat på fyra viner. Marge är deras storsäljare.
Kvällens vin är gjord på druvorna Grenache (50%), Merlot (20%), Cabernet Sauvignon (15%), Carignan (10%) och Syrah (5%). Vinet har fått runt ett år på ekfat. En del nya amerikanska och en del begagnade franska ekfat.

I doften känner vi främst mörka bär med några instick av lite rödare bär. Vi noterar också örter, en tydlig blommighet samt lite influenser från fathanteringen.
I munnen är det mogna, solvarma björnbär, mörka körsbär, blåbär och någon liten ton från skogshallon som dominerar. Här finns också en hel del örter och ett tydligt inslag av sten och kalkiga mineraler. En finstämd syra ger vinet friskhet. Tanninerna är fortfarande unga och aktiva, vilket innebär att de bjuder motstånd och smånafsar i gommen, men blir aldrig alltför närgångna.
Eftersmaken är medellång och det är först där som vi noterar lite toner från den varsamma fathanteringen.
Betyg 4

2008 Coma Vella
Producent är Mas d´en Gils med en mer än 300-årig historia i kommunen Bellmunt del Priorat. 1998 köptes den av familjen Rovira Carbonell, som nu bedriver vinframställning i fjärde generationen. Odlingarna sker efter biodynamiska principer.
Coma Vella är gjort på druvorna Grenache (ett par olika kloner), Carignan och Syrah. Så klart är det endast egna druvor som använts. Vinet har fått åldras i dryga året på franska ekfat samt ytterligare närmare två år på flaska innan det är moget för marknaden.
I doften känner vi mörka plommon, mörka bär, örter samt någon liten ton av vanilj och viol.
I munnen återkommer de mörka bären i en ganska så mogen och samtidigt intensiv ton: björnbär, blåbär, körsbär och plommon. Örterna är på plats. Syran går i en liten finstämd stil. Tanninerna är närvarande, men ganska så mjuka.
 I eftersmaken tillkommer steniga mineraler, espressokaffe, unset vanilj och lakrits.
Betyg 4

2015 Les Crestes
Producent är Celler Mas Doix.  Vingårdarna ligger på sluttningarna i den nordvästra delen runt byn Poboleda.
Verksamheten i den nuvarande formen startade 1998, men druvor har man odlat sedan mitten på 1800-talet. Idag förfogar man över 15 ha vingårdar som ligger på de branta sluttningarna 350-500 m över havet. Dom gör fyra olika viner.  Deras enklaste vin Les Crestes kostar 239 kr. Jag skrev om 2008:an för nästan fem år sedan. Salanques är den som kommer därnäst. Vi drack den för något år sedan i årgång 2012. Jag skrev då ett inlägg som du kan läsa här
Deras två toppviner (Doix Costers de Vinyes Velles och 1902) har jag aldrig smakat. Den förstnämnda finns i beställningssortimentet för nästan en tusing.
Vinet är gjort på druvorna Grenache (80%), Carignan (10%) och Syrah (10%). Det har fått tillbringa runt åtta månader på franska ekfat (som använts en gång tidigare).
Doften har en frisk ton av  såväl mörka som lite ljusare bär. Vi noterar ett tydligt inslag av örter. Lite läder finns i bakgrunden samt även grusiga mineraler och balsamico.
I munnen känns det lite svalare och slankare än de tre andra vinerna. Ganska så frisk i sin framtoning. Känslan av en ung frukt biter sig fast. Här finns både mörka bär (björnbär, blåbär, slånbär) och lite ljusare med främst hallon, körsbär och röda vinbär. Ett påtagligt inslag av örter och kryddor liksom mineraler kan vi också pricka av. Syran ger vinet en bra friskhet. Tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd, dock mer mjuka och lena än sträva. Eftersmaken är medellång och nu känns frukten av det mer mogna slaget. Hela tiden är kryddor och mineraler med på smakresan. Alldeles i avslutet bjuds vi på lite sötlakrits.
Betyg 4

måndag 2 oktober 2017

Nya Barrique. En vinbar i framkant i Göteborg.

Igår den 1 oktober var det invigning av Nya Barrique.. Ni som följt mig på bloggen ett tag vet att Barrique utgör en av mina absoluta favoriter i Göteborg. Den 15 juli stängde man för att bygga om och renovera. Nu så är det klart. Och igår var det invigning.

Rolf höll ett litet anförande till alla gästerna.
Målsättningen är att bli Göteborgs bästa vinbar.
Numera är det ett fast kronpåslag(375 kr) på vinerna.
Något som vi så klart applåderar. Fler vinevent, winemakers dinner etc.
Jag tror dom har något stort på gång!
Naturligtvis måste vi framhålla den kompetenta och ytterst trevliga personalen,
som gjorde kvällen till en fest.
Några godbitar. Här avdelning västkusttema
Några läckra vita viner bjöds vi på
Tre röda till skinkan, salamin, råbiffen och osten. En för Vintankar ny amarone. Dessutom riktigt bra!
En fantastiskt trevlig kväll fick vi. Underbar god mat, gott vin och trevliga människor. Inte kan man begära så mycket mer!
Barrique har alla förutsättningar att lyckas bli Vinbaren nummer ett i Göteborg.
Självklart har vi bokat in en helkväll lite längre fram i oktober.

söndag 1 oktober 2017

2013 Tres Vermelhos, Allesverloren

Den goda vännen och arbetskamraten N tipsade om ett Sydafrikanskt vin. Det fanns en tid då Vintankar inhandlade varje årgång av Allesverloren-vinet Tinta Barroca. Tiden har gått, smakpreferenserna förändrats och nu är det bra länge sedan vi köpte vin från Allesverloren.
De sista flaskorna Tinta Barocca vi drack hamnade på bloggen, så klicka på årtalet så får du våra tankar om dom: 20022003 och 2007.
Den här kvällen återvänder vi till gamla jaktmarker och testar skapelsen Tres Vermelhos.
Allesverloren grundades 1694 då änkan Cloete fick detta land i gåva av guvernören i Cap-provinsen. Sedan 1872 har det gått i arv inom familjen Malan. Idag är det Danie Malan, femte generationen, som är ägare och vinmakare. Namnet fick egendomen då ägarna efter ett besök i Stellenbosch fann bostadshuset nedbränt och boskapen stulna.
Geografiskt befinner vi oss i Riebeek Valley i Swartland, där i närheten av Kasteelberg på 170 till 350 m höjd över havet ligger vingårdarna. Det här är ett torrt och ganska hett område, vilket så klart har påverkat vinerna.

Tres Vermelhos är gjort på druvorna Souzao (39%), Tinta Barocca (29%) och Touriga Nacional (29%).
Vinet har jäst på öppna cementtankar. Det har därefter lagrats på franska ekfat (2-3 år gamla) i cirka 14 månader.

Färgen går i en djup rubinröd nyans med lite mörkare stråk i mitten.
Det doftar av röda bär, kryddor, lite läder och ett något jordigt inslag.

I munnen är det först en samling röda bär vi noterar, men ganska omgående kommer det en del mörka toner från blåa plommon, några sv vinbär, körsbär och blåbär. Ganska gott om kryddor och örter. Här finns en liten fin syra som ger friskhet. Trots att inslaget av smånafsande tanniner är klart noterbart, så upplever vi vinet som tämligen runt och mjukt.
Hyfsat lång eftersmak, där frukten och kryddorna får sällskap av mörk choklad, mineraler och jord samt en liten mörkfruktig sötma alldeles i avslutet.

Visst tusan är det här gott. Allesverloren visar åter att dom är duktiga på att göra viner.
Betyg 4-
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 169 kr, vilket måste anses som ett bra pris.

















j

lördag 30 september 2017

Brunelli september: Resol

Septmber. Kanske den mest arbetsamma och spännande månaden för en vinproducent.
Det har blivit hög tid med en rapport från "vår" vingård. Ni som följer bloggen vet då att det handlar om Brunelli Wine och lite om vad som hänt på vingården under september. Det är Alberto som förser mig med information och bilder på vad som hänt.
Nedan hittar du länkar till årets föregående månader:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano

April. Ripasso
Maj: Carianum
Juni: Campo del Maestro
Juli:Overnight (rosé) och Pa´Riondo (vitt)

Augusti: Valpolicella Classico och Superiore

September har så klart inneburit att fokus har legat på skördearbetet, men dom ska också hinna med att ta hand om besökare som kommer till deras vinshop. För en enklare provning behöver man inte göra någon reservation. Minns jag rätt får man prova sex viner för 5 euro. Handlar man vin så blir provningen gratis. Den som vill få en guidad tur i källaren måste göra en reservation. Du hittar mycket mer info på deras nyligen omgjorda hemsida.

Skörden av druvorna Garganega och Trebbiano var till ända innan augustimånad var slut. Dessa druvor används för deras vita viner. Undantaget de druvor (Garganega) som ska användas till Carianum. Dom ska vara lite övermogna och skördas i år under den sista veckan i september.

Molinara någon vecka innan skörd.
Den blekaste av de druvor som är typiska Valpolicella-druvor.


Skörden av Molinara klarades av på en dag. Druvorna växer inte endast på ett ställe utan finns i flera olika vingårdar. Här krävs det både skicklighet och koordinering för att arbetet ska flyta på bra.
Sedan 2016 ingår Molinara inte längre i någon av deras Amarone. Den används uteslutande för att göra deras Rosévin "Overnight".  Mer om det vinet hittar du här.
Skörden av Corvina började precis i skiftet augusti/september. Nästan tio dagar tidigare än föregående år. Strax därpå började det även skördas Rondinella. Vanligtvis mognar Rondinella tio dagar senare än Corvina, men inte i år.
Brunelli skördar druvorna i omgångar. Under den första veckan i september gick man över fälten och skördade de klasar som var tillräckligt mogna och där de enskilda druvorna är lite separerade. Det görs en selektering ute på fälten vilka druvor som är tillräckligt bra för deras "vanliga" Amarone. Runt 20% skördades den första dagen. Två dagar senare går man över fälten igen. Det är en fin balansgång att gå. Druvorna får inte vara för mogna för då ökar sockerhalten och problem kan uppstå med syran och inte minst en hög alkoholhalt.

Efter den första veckan kom det några dagars regn. Det var bara att göra uppehåll i skördearbetet. Den 10 september startade dom skörden av druvorna till Titari och Inferi. Tio dagar tog det att genomföra det skördearbetet.
Mellan den 7:e och 22:e september skördades druvorna till Campo del Maestro.


Skördearbetet börjar sju på morgonen. De druvor som skördats på morgonen får ligga ute i solen för att nattens fukt ska försvinna. På eftermiddagen tas dom in och placeras framför stora fläktar.

För drygt en vecka sedan skördades druvorna till deras Valpolicella Classico. Dessa druvor pressas omedelbart efter skörd. De klasar som inte är riktigt mogna slängs. En kort tid får musten med skalkontakt innan den pumpas över till ståltankar, där jäsningsprocessen drar igång.

Hur ser då skörden 2017 ut. Alberto konstaterar att det blir kanske 15-20% mindre skörd. Kvaliteten på druvmaterialet är mycket bra och därmed ser årgång 2017 ut att bli en bra årgång.

Vintankar har under september ägnat lite mer uppmärksamhet åt Resol. Vi har druckit både årgång 2010 och 2012.

Vinet är gjort enbart på druvan Garganega som vuxit på Brunellis 2 ha stora vingård i Custoza (strax söder om Gardasjön). Druvorna har fått torka i cirka fyra månader. Efter en sista selektering av druvorna pressas dessa i januari och får sedan jäsa på 225-liters stora barriquer av fransk ek. Vinet får sedan ligga kvar på de små ekfaten och på sin jästfällning i cirka två år innan det buteljeras.
Både årgång 2010 och 2012 levererar en alldeles underbar vinupplevelser för oss gottegrisar. Ganska så lika i sin struktur och smakupplevelse. Dock tycker jag årgång 2012 känns lite piggare med en något friskare syra.
Färgen har en stark gyllengul ton, där årgång 2010 drar iväg mot bärnstenshållet.
Doften är smått förförisk med tropisk frukt, kanderade mandlar, lite örter och aningens honung
I munnen är det så klart ett sött vin, men här finns den där härliga friskheten som gör att det aldrig blir kladdigt. De tropiska frukterna från doften återkommer i gommen, fast nu förstärkta med lite citrus och torkad frukt( aprikoser och persika). Här finns ett litet inslag av nötter läs mandlar och hasselnötter. Några örter noteras. Vi märker dom först i det riktigt långa avslutet. En liten honungston och gula äpplen hjälper till att bygga upp komplexiteten.

Det här är strålande gott. Sött, friskt och komplext. Allt i en härlig balans.
Betyg 4++